Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
io3
och torde ha sin betydelse i att de öka sänkets tyngd,
hvar-igenom vågorna få det svårare att bortföra hela växten,
fastän den är fästad vid ett lösliggande föremål, hvilket sannolikt
är det vanligaste. Rotens väldiga, rundade, något tillplattade
flätverk kan bli ända till en meter i genomskärning, ja,
troligen därutöfver, då det ju vore egendomligt om jag skulle ha
råkat få se de största.
Teoretiskt taget borde de på vattnet flytande grenarne
kunna bli hur långa som helst. Men stammen är i förhållande
till sin stora längd mycket klen; är den en centimeter i
genomskärning, får den nästan betraktas som ganska grof.
Oupphörligt utsatt för slitningar af de oroligaste vågor, som gå på
vår jord, brytes lätt en gren af och föres bort. Efter hvad
jag observerat, torde det kvarblifna stycket icke kunna växa ut
igen. Ju längre grenen har blifvit, dess större är naturligtvis
äfven risken, och tjockleken håller alls icke jämna steg med
längdtillväxten, utan ökas ej märkbart. Det rikliga slem
växten afsöndrar, kan möjligen något minska friktionen mot
vattnet.
De mått, som af olika författare lämnats på längden af
Ma-crocystis äro mycket växlande. De större belöpa sig till ungefär
300 meter, en utan tvifvel ganska stor öfverdrift, ehuruväl kanske
under särdeles gynnsamma omständigheter en eller annan gren
skulle kunna hinna denna längd, innan den blir afsliten. I
allmänhet torde grenarne icke nå ens 100 meter, åtminstone
att döma efter min egen erfarenhet. De exemplar, — och de
äro mycket talrika — som med sina rötter omspinna något
smärre lösliggande föremål, kommer förr eller senare att helt
enkelt af vågorna transporteras upp på land. Ty det fordras
en betydande tyngd hos rotpartiet för att kunna hålla igen,
när vågor och tidvatten komma, då ju den flytande bladmassan
erbjuder utmärkta angreppspunkter. Utefter stränderna ligga
massor af Macrocystis uppkastade, ofta med fullständigt
rotsystem, som ännu ansluter den sten, som utgjort fästet, och
hvarje storm gör nya skördar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
