Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i5°
och utåt, hvadan ruggen småningom förstoras och till slut
blir ringformig, en sandkulle omgifven af en krans af lefvande
enar. De största enruggarne äro 1—2 m. höga samt ända
till 15—20 m. i omkrets.
Kråkbärsriset bildar på enahanda sätt tufvor, som med
åldern förstoras. Tufvans grönskande ytlager, om man så får
säga, är alltid mycket tunnt.
Stundom dukar såväl en som kråkbärsris under för
öfver-sandningen, man kan h. o. d. få se hvitblekta och sandslipade
tufskelett uppsticka ur sanden för att snart ånyo begrafvas.
Det är hufvudsakligen i de större enruggarne, som de
en-åriga, på sanden tillfälligtvis uppträdande växterna finna en
fristad. Här kan man t. o. m. finna så pass
fuktighetsbehöf-vande växter som hattsvampar.
Det enda i större mängd uppträdande gräset är kryphven,
Agrostis vulgaris With., som i synnerhet på sandens lägre
delar, området öster om kullarne och omkring
vattensamlingarne, täcker stora ytor och föranleder en småvågig
tufbildning. Tufvornas inre genomdrages af skott och rötter. De
uppskjutande, oftast lifligt brunviolett färgade grässpetsarne
låta hela formationen på afstånd synas snarare brun än grön.
Blåstarr, Carex panicea L., och trådtåg, Juncus filiformis
L. pusillus äro ingenstädes anhopade till egentliga samhällen,
men den senare är likväl en af sandens bästa karaktärsväxter;
den finnes nämligen spridd öfver hela det vegetationsbärande
området.
Polytrichum juniperinum Willd. och än talrikare P.
pilo-sum Neck. och P. urnigerum L. äro fläckvis spridda öfver
större delen af sandfältet, men bilda på den djupare sanden
knappast slutna tufvor; där uppskjuta endast mer eller mindre
glest stående toppar af moss-stjälkarne ofvan jord. P.
juniperinum föredrager lägre, fuktigare delar af sanden och träffas
för den skull talrikast å fältets östra, direkt mot högmossen
gränsande del.
Härstädes, där sanden, alltid fuktig af den underliggande
torfjorden, blott såsom ett tunnt täcke öfverlagrar denna,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
