Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
179
är, och i ett nu äro ett par tjog ikring honom, så att han till
slut förtviflad sätter sig på marken, omgifven af den skrikande
skaran. Så snart han försöker flyga, upprepas scenen, tills
de försvinna ur vår åsyn. På ängen i närheten af stranden
finna vi flera gånger strandpiparens ägg. Somliga af dessa
hvila på ett underlag af kiselstenar, som fågeln själf burit dit.
Åtminstone vid ett tillfälle låg en dylik bale på gräsmatta, där
för öfrigt ingen småsten fanns i grannskapet. Vid stranden
finna vi strandskatan bosatt. Hennes 3 ägg, som vid denna
tid äro nylagda, hvila ofta på ett underlag af fårspillning.
Strandskatorna bo långs hela den steniga stranden, men så
långt från hvarandra som möjligt, tycks det. Vi få gå
åtminstone V2 km., innan vi komma till nästa par.
Följande dag, den 15, lämnade vi Kåreholm för ått
företaga en längre fotvandring till några träsk, där man sagt oss
att långnäbban häckade. När vi anlände dit, iakttogo vi till
att börja med ingenting anmärkningsvärdt, endast beckasiner
och vipor, som öfverallt läto höra sig. Följande träskets ena
kant hade jag redan uppgifvit allt hopp att få se något af
intresse, då plötsligt en fågel med lång näbb och långa ben kom
flygande emot mig, ifrigt skrikande »te-vi-it te-vi-it». Det var
verkligen långnäbban, Limosa limosa (= œgocephala), som jag
sålunda fick se. Strax efteråt upptäckte jag en annan, stående
ute i träsket bland vassbeväxta tufvor, på hvilken jag tydligt kunde
se den rostbruna halsen öfver vassen. Snart fick jag se flera
af dessa intressanta fåglar, under den korta stund jag hade
på mig åtminstone ett tiotal par. De flesta flögo ikring mig
på mycket nära håll, andra höllo sig mycket högt uppe. I regel
uppträdde de parvis. Långnäbbans läte är, enligt mina
anteckningar, dels det förut nämnda te-vi-it, te-vi-it, dels ett kortare
tevit samt tvet m. fl. läten. När hon flyger håller hon näbben
framåtriktad, halsen något indragen, stjärten utbredd samt
benen sträckta rätt bakåt. — Småningom mötte jag min kamrat,
som funnit flera kullar beckasinägg samt sett brushanar i
mängd. Beckasinerna häckade här mera typiskt än i
Kåre-holmstrakten, d. v. s. på tufvor ute i träsket. När vi tillsam-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
