Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i94
aporna äro tillpassade till klättring, men människorna till
upprätt gång på marken. Hos de förra äro därför armarne de
starkaste, hos de senare däremot benen. Detta framgår bäst
af några jämförande siffror. Om ryggradslängden tages som
enhet, utgör armarnes längd hos de människoliknande aporna
96—122 procent däraf, mot endast 80 hos en europé. Benen
däremot äro hos de förra blott 89—96 procent af
ryggradslängden, mot 117 hos den senare. Foten är hos de förra en
klätterfot med motsättlig stortå och med den platta (ej som
hos de högre människoraserna hvälfda) sålan riktad något
inåt, så att dessa varelser vid gång på marken trampa mer
eller mindre på fotens ytterkant.
Trots denna och en del andra olikheter är
anthromorpher-nas fot till sin byggnad en fot i verklig mening med häl och
ej en hand, fastän man med orätt kallar dessa djur »fyrhändta».
Då dessa apor ej gå fullt upprätta, har deras ryggrad i mindre
grad antagit den sigmoida (S-formiga) krökning, som är så
karaktäristisk för människomas och är en tillpassning till
underlättande af kroppens balansering i den upprätta
ställningen. Med afseende på skallen faller det framför allt i
ögonen, att hjärnskålen hos anthropomorpherna är så liten i
jämförelse med det starkt framskjutna och kraftigt utvecklade
käkpartiet. Ansiktet blir därigenom starkt sluttande. Hos
människorna är däremot hjärnskålen den dominerande delen af
skallen och ansiktet nästan vertikalt. Denna olikhet framträder
i synnerhet vid en jämförelse af hjärnskålens rymd. Hos
människan är det i stort genomsnitt omkring 1,500 kubikcm.,
hos gorillan 510, hos orangutangen 455 och hos schimpansen 420.
Käkarnas och tändernas storlek hos de nämnda apformerna
medför kraf på en kraftig käkmuskulatur och tillräckliga
fästeytor för denna. Följden häraf är, att åtminstone hos en del af
dessa apor hjäss- och nack-kammar utbildas på kraniet. Detta
är i synnerhet fallet hos de gamla hanarna, under det att
skallen af en unge har ett vida mera »mänskligt» utseende.
Haka saknas på underkäken och en del af skallens ben ha
olika proportioner och inbördes förbindelser samt förbenas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
