Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20Ö
närmaste mål. Som vägen dit förde genom skog och öfver
myrar, hoppades jag göra ett rikt jaktbyte. Dessvärre kommo
dock mina förhoppningar härutinnan på skam, ty fågelfaunan
visade sig vara tämligen fattig. Bland fåglarna voro snöskatan
(Turdus pilaris), bergfinken (Fringilla montifringilla) och
löf-sångaren {Phylloscopus trochilus) ojämförligt de allmännaste.
På grund af den stränga väderleken hade jag fruktat att ej
ännu finna några fågelbon, men denna fruktan visade sig vara
obefogad. Snöskatorna hade nämligen redan starkt rufvade
ägg. Då jag närmade mig deras bon i björkarna, blefvo de
alldeles ursinniga och flögo rundt omkring mig, uttryckande
sitt raseri genom ett oupphörligt skrikande. Bergfinken däremot
hade nyss börjat häcka och arbetade ifrigt på sina i de låga
björkarnas grenklykor belägna bon. Dessa voro
utomordentligt vackra, men på grund af sin likhet med barken rätt
svåra att upptäcka. Efter ungefär 5 timmars marsch voro vi
framme vid Kurravaara, en liten oansenlig by, belägen vid en
vik af den här tämligen breda Torne älf. Af en nybyggare
fingo vi här låna en s. k. forsbåt, och i denna gåfvo vi oss i
väg uppför älfven. Längs stränderna såg man ofta holkar,
upphängda till häckplats för storskrak (Mergus mergansef) och
knipa (Clangula glaucion), båda här ganska allmänna.
Sjöfåglar funnos i mängd, men de voro dessvärre rätt skygga och
släppte mig ej inom skotthåll. På de stora flockarna, bildade
både af hanar och honor, syntes tydligen, att de ännu ej börjat
rufva. Svärmar af sjöorrar (Oedemia nigra) och bläsänder
(Anas penelope) svängde oupphörligt förbi, och det blef ett
brus, när de hundratals snabba vingarna piskade luften; dock
aktade sig fåglarna väl från att komma för nära båten..
Vårt mål var en låg holme, belägen ungefär 1 mil uppför
älfven, där fjällgåsen (Anser erythropus), enligt hvad
Kurra-vaaraborna omtalade, häckade. Men trots ifrigt sökande
lyckades vi dock ej finna något bo, ej heller sågo vi till gässen
själfva; de hade tydligen i år valt en annan häckplats.
Säf-sparfven (Emberiza schœniclus) och gulärlan (Motacilla flava
var. borealis) voro däremot mycket allmänna, och det var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
