Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
209
ligen allmän häruppe, och längre fram på sommaren hittade
jag flera gånger hans på marken belägna bo. Dessa bestodo
endast af en fördjupning i marken och voro inuti fodrade
med torra grässtrån och ripfjädrar; vanligen innehöllo de 7
bruna, med några få punkter och linier tecknade ägg. Vid
kanten af sjön fanns en liten myr, och här möttes jag å nyo af
ett nytt fågelläte. »Cirhi, cirhi, cirhi, cirhi», ljöd det från alla
möjliga håll, och snart nog varseblef jag, att det var den minste
af våra vadare, nämligen mosnäppan (Tringa temmincki), som
jag här hade framför mig. De hade just anländt, men voro
redan i färd med att tillrusta sitt enkla rede. Detta bestod endast
af en liten grund fördjupning i marken (fig. 44). Det var alltid
beläget på ett torrare ställe, dock ej långt från vatten och
var ganska svårt att upptäcka. De små näpna snäpporna
sprungo helt orädda omkring alldeles invid mig. Ibland satte
sig hanarna i någon videbuske och läto höra sitt drillande läte,
allt under det de ideligen flaxade med vingarna. Omkring
den 28 juni voro kullarna fulltaliga och innehöllo då vanligen
3 à 4 ägg. När honorna börjat rufva, lågo de kvar på äggen,
ända tills man var alldeles inpå dem och gingo sedan upp helt
sakta, smygande sig ljudlöst bort genom gräset.
Bland öfriga fågelarter, hvilka funnos i större mängd
häruppe, intogo gråsiskan (Acanthis flammed) och löfsångaren
{Phylloscopus trochilus) de förnämsta platserna.
Blåhake-sångaren {Luscinia suecica) och fjällabben {Stercorarius
longi-cauda) voro äfven ganska allmänna, men jag tror ej, att de
häckade i närheten af stationen. Gråsiskan häckade mycket
sent, så att ännu den 16 juli funnos bon med färska ägg. Större
strandpiparen {Aegialites hiaticula) var äfven ganska allmän
vid stränderna, och det var synnerligen intressant att se, huru
hanen tog vård om dunungarna. Bland annat såg jag några
gånger, huru strandpiparen ställde sig öfver ungarna och höll
dem med benen tryckta mot marken, då jag närmade mig
platsen.
Anmärkningsvärdt var, att ett så litet antal roffåglar fanns
i dessa trakter. Under hela min vistelse bland fjällen syntes
Fauna och Flora. , \a
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
