Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
224
gnagarna i schack, hvem skulle då göra det? Men med den
starka förökningsförmåga som gnagarne äga, kunna de, om de
ostörda få hållas, snart nog urarta till en verklig landsplåga.
Det okritiska förföljandet af ugglor i allmänhet torde därför
närmast kunna betecknas som en stor dumhet. Låt vara, att
t. ex. en kattuggla en eller annan gång gör skada på något
jaktbart vildt. Märker man något sådant kan ju den
ifrågavarande brottslingen afrättas, men att döma hela släkten till
utrotning eller undergång för en sådan enskild förbrytelse är
tydligen orättvist. Men å andra sidan är naturligtvis det
generella fridlysandet af en fågelart, som stundom gör skada,
oberättigadt.
Ett par fossila renhorn från Skåne
ha nyligen såsom gåfva öfverlämnats till Riksmuseum af herr
G. S. Kemner, Ystad. De äro omaka och båda af dem äro fällda
under djurens lifstid. Det större är synnerligen kraftigt och
mäter längs utsidan, ehuru spetsen är afbruten, omkring 125
centimeter samt har en högst betydande tjocklek. De äro
funna i en torfmosse af »6 fots djup» vid Skönebäcks gård,
Skurup. Närmare detaljer kunnu tyvärr ej meddelas, emedan
det är några år sedan fynden gjordes.
Renen lefde i Skåne strax efter istidens slut och hade
invandrat dit söderifrån. Då man ej träffat lämningar efter ren
i mellersta eller södra Sverige norr om Skåne, är det antagligt,
såsom redan Sven Nilsson framhållit, att den nordliga
renstammen senare invandrat på Skandinaviska halfön från
nordost och att den sålunda ej har haft något samband med den
skånska.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
