Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
258
det var i slutet af april månad 1905, varit på en
skogsförrättning och gick och väntade på tåget, som skulle föra mig till
Halmstad på eftermiddagen. Under det jag så gick på
perrongen vid Vallberga station på västkustbanan, fästes min
uppmärksamhet på en skara råkor, som under ett gräsligt larm
kretsade af och an öfver Vallberga gårds björkpark. För att
se hvad som stod på, begaf jag mig till stället och finner där
en fyra à fem pojkar sysselsatta med att på stegar uppklättra
i träden för att förstöra de där bosatta råkornas bon.
Poj-karne hade utlofvats några öre för hvarje ägg eller unge, som
af dem ertappades, och det var tillräckligt för, att de skulle
göra sitt bästa. Medan jag åsåg deras vilda jakt, hade bortåt
ett hundratal ägg och ungar insamlats. Jag räknade boen i
den lilla parken och fann dem uppgå till flera hundrade, ibland
tre à fyra i samma träd.
Rörande orsaken till detta förföljande af fågeln skrifver
ägaren af marken i ett bref till mig:
»Nekas kan icke, att det goda ha de haft med sig, att
genom deras tillkomst blef trakten däromkring fullständigt
befriad från ollonborrar och jag har icke under flera år sett
några sådana.»
»Råkan är obestridligen en nyttig fågel, men på samma gång
ett skadedjur, beroende detta senare helt visst därpå, att deras
förökning är för stor och står icke i förhållande till tillgången
på deras egentliga föda, hvadan de tillgripa hvad de komma
öfver af annat slag.»
Att råkan gjort stor nytta i Halland är således alldeles
säkert, ty sedan hon kom dit, har allt tal om ollonborrens
härjningar i stort försvunnit.
Det område, där hon egentligen slagit sig ned,
sammanfaller med mullvadens utbredningsområde söder om Laholm
— de ha också, dessa båda djurslag, det gemensamt i deras
uppgift, att hålla ollonborren inom behöriga gränser.
Hvad som emellertid är ledsamt med råkornas uppträdande,
är, att de samlas i så stora kolonier på en plats. Härigenom
göra de icke blott mycket väsen af sig genom det larm de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
