Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
72
jag här redogöra i korthet för några af de viktigaste resultat,
hvartill han kommit.
I våra stillastående vatten förekommer i stora massor ett
litet kräftdjur (Daphnia), som ofta besväras af en svampväxt
med långa, nålformiga sporer. Metschnikoff iakttog, att en del
af dessa sporer genomborrade kräftans tarmvägg och inträngde
i kroppshålan. Men de hade icke väl kommit dit, förrän de
angrepos af kräftans vandringsceller, som genom förenade
ansträngningar sökte öfverväldiga, förtära och oskadliggöra
sporerna. I hvarje fall, när detta lyckades, fann Metschnikoff, att
den lilla kräftan räddades från sjukdom och undergång. Voro
däremot sporerna för talrika för att kunna af vandringscellerna
bekämpas, sjuknade kräftdjuret och dog inom kort. För öfrigt
påvisade han, att det ej blott är vandringscellerna, som
upptaga förintelsekampen mot de inträngande svampsporerna, utan
att också med dem besläktade bindväfsceller deltaga i striden.
Sporerna såg han angripas ej blott af en utan af flera
vandringsceller, hvilka sammansmälte till en massa (plasmodium), som
sökte omsluta och förtära inkräktaren, hvilken så småningom
undergick en del formförändringar och slutligen sönderföll i
små bitar.
För att utröna allmängiltigheten af detta vandringscellernas
beteende mot främmande i djurorganismen inkomna ämnen
företog sig Metschnikoff att utföra talrika undersökningar och
experiment på lägre ryggradslösa djur. Sålunda till exempel
införde han under huden hos vissa djur (Bipinnaria och
Phyl-lirhoé) rödt blod från ryggradsdjur, mjölk, stärkelsekorn,
indigo-karmin samt slutligen bakteriehalfig vätska, och ständigt fann
han, att dessa för försöksdjuren främmande ämnen angrepos
och förtärdes af vandringscellerna. Beträffande de införda
bakterierna såg han dem uppätas af vandringscellerna, antingen
de voro lefvande eller döda. Ofta fann han dem visa tecken
till lif, ehuru de voro indragna i cellernas protoplasma.
Slutligen tillåter jag mig anföra ett sista exempel. I hafvet invid
kusterna förekomma allmänt små kolonier af ett djur, som
räknas till sjöpungarnes eller Ascidiernas ordning och som bär
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
