Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
75
af en mängd forskare, som däri sågo förklaring på många
dittills gåtfulla fenomen. Från flera håll sökte man bekräfta
dess allmängiltighet för såväl vertebrerade som evertebrerade
djur. Så t. ex. utförde C. Hess år 1887 följande högst sinnrika
experiment. Han införde under rygghuden af några
försöksdjur ett litet glaskärl, fyldt med renkultur af en bacill och
för-sedt med en fin springlik öppning. När han uttog glaskärlet,
fann han, att vandringscellerna genom den inflammation, som
framkallats genom införande af den främmande kroppen,
anhopats omkring densamma samt inträngt i glaskärlet. Där
hade de upptagit kampen mot de innestängda bakterierna,
hvilkas antal aftog hastigare, ju talrikare de tillrusande
vandringscellerna voro. Hess iakttog också efter inympning af
mjältbrandsbaciller, att hos de djur, som voro under
tillfrisknande eller redan tillfrisknat, bakterierna blifvit upptagna af
vandringscellerna, under det att hos andra, som förblefvo sjuka,
fria bakterier anträffades i blodet. Detta var ju ett vackert
bevis för riktigheten af Metschnikoffs åsikter.
Året förut hade Balbiani tagit till uppgift att utforska,
hvilket inflytande bakterierna utöfva på insekter och spindeldjur.
För den skull inympade han hos dem vissa
förruttnelsebakterier med det resultat, att visserligen många dogo, men att
andra blott insjuknade och åter tillfrisknade. I det senare
fallet visade sig detta bero däraf, att vandringscellerna
uppslukat och med sig assimilerat bakterierna. De, som gingo till
undergång, befunnos vara synnerligen blodfattiga insekter, t. ex.
flugor och fjärilar, under det att de blodrika gräshopporna
visade stor motståndskraft mot infektion. Äfven dessa Balbianis
försök talade sålunda för riktigheten af Metschnikoffs lära.
Emellertid får det ej förtigas, att denna lära, såsom
naturligt var, framkallat en liflig ännu pågående strid. Många
forskare, särskildt patologer af hög vetenskaplig rang, hafva
ställt sig tviflande mot, ja, förnekat hela phagocytlärans
betydelse för patologien och terapien. Sålunda upptager FlÜgge
i Breslau år 1888 denna fråga och lämnar, efter samarbete med
flera yngre forskare, en sakrik och utförlig kritik af den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
