Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
78
vandringsceller, hvarigenom blodet hejdas i sitt lopp. Hos
masken åter, som saknar fibrinämnet, förekommes förblödning,
då djuret skadats, genom kroppsbeklädnadens starka
muskulatur, hvilket medför, att sårränderna hastigt tryckas mot
hvar-andra och att den genom yttre våld uppkomna såröppningen
slutes.
Men, huru har naturen förebyggt förblödning hos sådana
djur som t. ex. sjöborrarne, hvilka äro i saknad af fibrin och
på samma gång hafva ett så fast och hårdt hudskelett, att
sårränderna omöjligen kunna närmas? Såsom jag skall visa, är
det här vandringscellerna, som helt och hållet öfvertagit den
hämostatiska rollen. Sjöborren har en ansenligt stor
kroppshåla inrymmande utom inälfvorna en stor mängd vätska, som
till alla delar liknar blodet. Om denna vätska uttömmes i ett
glas, synes den till en början vattenklar, men efter en kort
stund blir den grumlig, och så småningom söndrar den sig i
två delar, en vattenklar vätska eller serum och en geléartad,
slemmig massa. Här har sålunda en koagulation ägt rum,
utan att fibrinet haft något att därmed göra. En mikroskopisk
undersökning af den »slemmiga massan» ger nämligen vid
handen, att densamma utgöres af uteslutande af
vandringsceller, som mer eller mindre intimt sammanflutit med
hvar-andra till nätverk eller plasmodier och som med sig förenat
de öfriga i kroppsvätskan befintliga cellerna. Inuti kroppshålan
förhindras en dylik koagulation eller rättare plasmodiebilning
genom att kroppsvätskan hålles i liflig rörelse, framkallad af
de cilierade celler, som närmast begränsa hålan. En
plasmodie-bildning inträder endast då, när vätskan undandrages
verkningarna af dessa cilierade celler och försättes i full stillhet.
Om nu det hårda, fasta skal, som omger djuret, skadas, hvilket
ej sällan inträffar ute i den fria naturen, så skulle en mycket
hastig förblödning uppstå, synnerligast om skadan är stor.
Nu sker emellertid ej detta, såvida ej säröppningen är allt för
betydande. Orsaken härtill ha vi att söka hos
vandringscellerna, som inom mycket kort tid, ofta blott några få timmar,
befinnas hopade vid öppningen. Här förenas de med hvarandra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
