Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SMÄRRE MEDDELANDEN
då mycket mindre snö, så att isen låg bar på långa sträckor, och
härpå berodde väl saknaden af insekter.
Jag har här i korta drag gifvit en beskrifning på några af de
under den kalla årstiden på snön lefvande insekterna, men det är
blott hvad jag själf under mina färder iakttagit, och gör ej anspråk
på att vara en mera utförlig beskrifning. G. A.
Stenknäcken
är en af våra sällsyntare fåglar hvarjämte den är synnerligen
sporadisk i sitt uppträdande. Stundom går långa tider utan att den
iakttages. Ett exemplar sköts enligt meddelande af konsul R.
Biin-sow vid Ragnhildsvik nära Knifsta i november 1906. Fem fåglar
voro i sällskap och trädgårdsmästaren, som sköt en af dem, trodde
till en början, att det var sidensvansar han hade för sig.
Ett annat exemplar sköts enligt meddelande af direktör C. G.
Strokirk af hr Israel Brandell »den 12 januari vid Nordingrå
prästgård i Ångermanland, 3 à 4 mil norr om Härnösand, ej långt från
kusten. Fågeln kom flygande från norr och slog in i en aldunge
vid gården, och skytten trodde, att det var någon sorts bastard af
domherre och sköt genast. Stenknäcken var i sällskap med
domherrar och talgoxar. Han såg trött ut och satt helt stilla med
uppburrade fjädrar, troligen af köld (— i2°C) och svält. Ingen
där på trakten har någonsin förut sett någon dylik fågel. Då det
uppges, att i närheten skulle finnas en hel flock dylika,
undersöktes detta af min sagesman, men befanns det sällskapet utgöras af
tallbitar.»
Blåmesens utbredning.
Med anledning af uppsatsen om blåmesen i sista häftet af Fauna
och Flora vill jag meddela att min broder, ing. C. Holm, vid
senaste jultiden iakttagit 2 st. blåmesar i Löfånger, Västerbottens län.
Sådana hafva där veterligen ej förut bemärkts. Däremot hafva,
så länge jag kunnat göra iakttagelser, svartmesar talrikt förekommit
där. Äfven stjärtmesar hafva då och då blifvit sedda.
Borås 6/s 07. Otto Holm.
Notisen om »Blåmesens utbredning i Sverige» ger mig
anledning upplysa att under hela innevarande vinter blåmesar ha
uppehållit sig här i Umeå. Gustaf Kohnodin.
Till frågan om fågeläggens färger.
För herr Rudolf Söderbergs intressanta uppsats om
fisktärn-äggens färger äro säkerligen alla Sveriges zoologer honom
uppriktigt tacksamma, och jag vill för min del meddela, att mina fynd
och undersökningar i hufvudsaklig del öfverenstämma med hans.
Den 17 juni förra året hade jag rikt tillfälle sätta mig in i
dessa förhållanden vid en exkursion till Innerholmen vid Rone,
Gotland. Här häckar i ungefär lika stort antal den rödnäbbade
tärnan, Sterna macrura, hvars ägg som bekant äro något mindre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
