- Project Runeberg -  Fauna och flora / Andra årgången. 1907 /
200

(1906-1936) With: Einar Lönnberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

200

FAUNA OCH FLORA

fordom där indräktiga tonfiskfångsten. Denna bedrefs, då
tonfisken om våren vandrade in i Svarta hafvet. Både greker och
romare idkade detta fiske, och de sjöfarande fenicierna lära ha
fört tonfiskfångsten till Spanien. Detta fiskes stora betydelse
i Medelhafvet under den klassiska forntiden framgår af de
berättelser, som meddelas af en del författare både om tonfiskens
förekomst och beredning. De gamla auktorerna hade t. ex.
olika namn för tonfiskarne i olika åldrar, på samma sätt som
engelsmännen i nutiden med en hel rad namn särskilja laxens
olika åldersstadier.

Än i dag är tonfiskfångsten i Medelhafvet af stor
omfattning och ehuru den upphört i Bosporen idkas den såväl vid
Spaniens och Frankrikes som vid Italiens, Siciliens,
Sardiniens och Tunis’ kuster. I de båda förstnämnda länderna sker
fångsten hufvudsakligen medels notar. Därvid läggas först nät
från ett antal båtar i en stor båglinie utanför tonfiskarne, som
man samtidigt söker skrämma närmare land. Lyckas detta
lägges en ny, trängre nätbåge o. s. v. Slutligen dragas fiskarne
upp mot land med en not. De italienske fiskarena, som äfven
utöfva sitt yrke vid den tunesiska kusten, ha stora
nätbyggnader, som benämnas »madrague» eller »tonnaro», vid Tunis
»matanzas». Dessa nätbyggnader, som uppföras i hafvet en^
ligt uppgift vid minst 33 meters djup, ha en anordning, som
kan jämföras med en ryssjas eller en kilenots, d. v. s. med
ledarmar och kamrar. En nätarm sträckes mot land, en annan
af stor längd parallellt med stranden. När de längs kusten
vandrande fiskarne stöta mot någon af armarne, följa de den och
råka så in i den första kammaren och sedan undan för undan
till den sista, som kallas dödskammaren. Denna är försedd
med en nätbotten och när tonfiskarne inkommit dit, upplyftes
nätbottnen af talrika fiskare, som i sina båtar begifvit sig ut
för att vittja. Tonfiskarna dödas med harpuner och hakar.
Denna blodiga slutakt betraktas som ett stort folknöje.
Smaken är så olika! På andra ställen tillgår fångsten på ett helt
annat sätt. Såsom sportfisk är nämligen tonfisken mycket
högt skattad, och detta är ej underligt. Ty det kräfves ju en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Feb 8 00:17:18 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faunaflora/1907/0182.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free