Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
-
Smärre meddelanden
- Varfågelns roflystnad
- Bändelkorsnäbb iakttagen i Jämtland
- Till frågan om ekorrens fortplantning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kroppen var varm och blodig — dådet således nyss begånget. Jag
erinrade mig, att jag sett en liten grå fågel flyga bort från
björkbuskkanten, då jag gick ut på mossan alldeles från samma plats,
där trasten sedan hittades, men satte dock detta ej i samband med
mordhistorien. Jag sände genast min jägare Sallberg hem efter en
hökbulvansax och stannade kvar på vägen. Hundarne fingo under
tiden upp och mina kamrater skyndade på pass. Lyssnande på
drefvet, som närmade sig, hörde jag prassel i snön, men trodde först,
att det var ljudet af på långt håll söndertrampad skare under
försiktiga steg (en af mina gossar hade gått ditåt). När det efter en
stund åter upprepades gick jag åter ned på mossen. En mörkgrå
fågel flög åter bort från mig utefter buskkanten. Jag gick nu fram
för att se efter koltrasten, emedan min bevakare nu var synlig med
den hämtade saxen. Fågelkroppen var nu borta, men ett nytt släp
i snön visade oss hvar densamma nu låg, cirka 20 meter längre
bort utefter kanten. Hufvudet låg kvar på det gamla stället. Saxen
bäddades nu ned i snön och trastkroppen spettades på saxens
lockbetesgaffel. Sedan följde vi drefvet. Efter en halftimme gick jag
tillbaka och träffade på platsen en jaktkamrat, som omtalade, att en
»snöskata» setat på trästen och ätit, titan att saxen slagit igen. Där
sitter fågeln för öfrigt, sade han, visande på en liten fågel högt
uppe i en grantopp tvärs öfver mossen.
En af mina jaktkamrater kommissarien Fr. Berglund och jag
ställde ’oss nu på lur i ett närbeläget granhult, hvarifrån vi kunde
sö koltrastkroppen. Efter en stund slog en mindre fågel till i
björksnåret och efter än ytterligare väntan slog han ned och slet i
trastkroppen. Jag sköt då densamma och fann, att det var, hvad jag
förut uttalat som förmodan, en varfågel.
Varfågeln vägde 71 gram och koltrasten 99 gram.
Jag hoppas, att denna lilla episod intresserar tidskriftens läsare.
Båda fåglarne sändas som present till Riksmuseum, kanske skulle
de båda vara värda att stoppas upp i en för denna lilla notis
belysande ställning.[1]
Vexiö den 6 jan. 1908. Arvid Knöppel.
Bändelkorsnäbb iakttagen i Jämtland.
Bland de här — på 64,5° N. lat. — denna vinter talrikt
förekommande flockarne af Loxia curvirostris har iakttagits enstaka exemplar af
C. leucoptera; fastän ej tillfälle gifvits att fälla någon, kan fyndet
betraktas som säkert, då fåglarne som vanligt låta åskådaren på helt
nära håll följa deras ifriga arbete i grantopparne.
Gäddede d. 7 jan. 1908. D:r Adolf Hassler.
Till frågan om ekorrens fortplantning.
Med anledning af uppsatsen i föregående häfte: »Föder ekorren
mer än en kull årligen?» ber jag få meddela följande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
