Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elgen som husdjur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
28o
FAUNA OCH FLORA
börjar gå kan man icke spåra, och sedan är ej mera att göra,
den är försvunnen. På sådant vis kanhända elgen dör efter
timmar, dagar, veckor, ja månader, i alla fall får den ligga och
bli förstörd, eller går den igenom efter stora plågor. Jag har
träffat många skelett efter elgar i skogarne, och anträffat många
halta och blesserade efter jagttidens slut. I kroppen på många,
som jag skjutit, har jag hittat gamla kulor. På sådant vis går
det allt för ofta till. Och allt beror på, att icke en god
spårhund användes vid elgjagt. Då behöfde icke sådant förekomma,
därför borde ingen få skjuta på elg, som ej har lämpligt gevär,
och ej är van att skjuta, och ej har en säker elghund. På
större gods med skogvaktare eller jägare går det i allmänhet
bättre till, ty har man icke hund, så lånar man för tillfället.
Intresserad.
Så långt insändaren. Frågan om elgens domesticerande
har många gånger varit på tal, men veterligen har ej något
allvarligare försök i större skala gjorts. Då och då ha dock tama
elgar hållits och äfven användts för körslor. Vi erinra oss ha
sett någonstädes, att vid ett tillfälle det utfärdades förbud i
någon af de större städerna i Östersjöprovinserna mot att
komma inåkande i staden efter elg, på grund däraf att hästarne
skyggade för dessa ovanliga dragare. Grefve L. Douglas har
benäget meddelat, att en af hans förfäder fått mottaga ett
liknande förbud från K. Befallningshafvande i Östergötland.
I en till K. Vetenskapsakademien, antagligen år 1742, insänd
uppsats förordades elgarnes domesticerande. Författaren
föreslog, att detta borde ske på sådant sätt att elgarne skulle
hållas i djurgårdar och där »wänjas wid folks handtering och
stundom sådant foder, som åt andra kreatur brukas [men] i det
öfriga ännu njuta mycken frihet at gå ute samt beta sin
wan-liga föda på buskar och berg med mera då de tilkommande
flere generatiönerne altmer och mer kunde hållas under mera
twång utan at afwelens formerande skall hindras til dess man
omsider såsom Renen och Geten finge se Elgars härliga och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
