Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En sommar i frostviksfjällen. Af A. Klinckowström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FAUNA OCH FLORA
hvaraf ett af Aconitum mätte 1,70 m., ett af Mulgedium 1,44 m.
samt ett ur samma bestånd taget gräs (Milium effusum) 1,56 m.!
Mellan Stormhatten och Mulgedium råder för öfrigt ett rätt
anmärkningsvärdt förhållande. Ehuru vidt skilda i
systematiskt hänseende likna de dock hvarandra frappant till storlek,
till blomställningens form och färg, kort sagdt till hela sin
ha-bitus. Om man därtill lägger, att de konstant förekomma
tillsamman, ja, att man aldrig finner stora exemplar af Mulgedium
annat än just i sällskap med Aconitum, men däremot ofta
stora stånd af Stormhatten isolerade, har man svårt att ej häri
se något mer än en tillfällighet. Af de båda växterna är ju,
som bekant, Stormhatten ytterst giftig under det Mulgedium
förefaller — från växtätarsynpunkt åtminstone — ganska
matnyttig. Det är alltså tydligen denna som åtnjuter skydd
genom sin likhet med Stormhatten, och genom utfodringsförsök
har jag också funnit, att getter under det de absolut vägra att
vidröra lösa blad af Aconitum förtära, om också ej med
synnerlig aptit, blad och stänglar af Mulgedium. Ytterligare en
vecka har förflutit. Vi äro i början af augusti, högsommaren
är öfver, nätterna börja bli kalla och vid midnattstid tindrar
en och annan stjärna för en kort stund på den blekblå
natthimlen. Floran är fortfarande yppig. Kampen mellan »de
gula» och »de röd-blå» är nu definitivt afgjord. Ett ögonblick
såg det ut, som om de förra, förstärkta genom Ranunculus
repens, Potentilla tormentilla och Melampyrum pratense och
silvaticum, skulle återvinna sin fordna öfverlägsenhet. Nu
däremot äro Taraxacum, Troilins, Caltha och Viola biflora alla
definitivt ur leken, endast ranunklarne och Potentilla finnas
kvar af förra månadens gula hufvudstyrka. Förgäfves ha
Leontodon auetumnale, ett par Hieraciumarter och Solidago
virgaurea som sista reserv ryckt upp på den »gula» sidan. De
»rödblå» äro nu, tack vare Rumex acetosa (var alpina), den
ännu talrika Geranium silvaticum och framför allt de alltjämt i
rikaste blom stående Aconitum lyccoctonum och Mulgedium
alpinum, i öfvervägande majoritet. Den blå Myosotis silvatica
sluter sig fortfarande till dem och Epilobium angustifolium.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
