Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
-
Smärre Meddelanden
- Ännu några ord om Linnaea
- Snöskata funnen på Spetsbergen
- Drag ur djurens lif
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I häftet 5 för 1908 af denna tidskrift har Professor Nathorst
meddelat upplysningar om Linnæans förekomst på Grönland, och jag
kan ej annat än vara honom tacksam därför. Jag anser mig dock
böra nämna, att dennas förekomst vid Ivigtut och Holstensborg var
mig väl bekant, men att jag ansåg öfverflödigt att anföra mera än
den nordligaste, onekligen mycket öfverraskande lokalen. Till
Grönland har denna växt antagligen inkommit från Labrador, där den
ock förekommer; mellan dessa länder äger nämligen en rätt liflig
fågeltrafik rum, och de klibbhåriga frukterna kunna lätt fastna vid
fjädrarne.
Th. M. Fries.
Snöskata funnen på Spetsbergen.
Vid ett kortare besök, som sommarens Spetsbergsexpedition
gjorde i Horn Sound, fann jag en död snöskata (Turdus pilaris)
nere mellan stenarna i ruinen efter ett gammalt holländskt
tran-kokeri i närheten af ryska gradmätningsexpeditionens
öfvervintringsstation i Goes Hamn. Då jag ansåg fyndet af ett visst intresse,
tillvaratog jag fågeln.1
Klor och näbbslida sutto löst och kroppen föreföll intorkad —
förruttnelse inträder ju ej i dessa trakter — hvarför man torde
kunna anse, att den legat där rätt länge, kanske flera år.
Möjligt är väl att fågeln flugit öfver, eller snarare blifvit
vinddrifven till dessa trakter, med redan fyndortens närhet till stationen
väcker misstanken på fångenskap.
Konservator Kolthoff, som sett den, anser äfven en del tecken
tyda på f. d. fångenskap och uttalar den förmodan, att den skulle
ha tillfångatagits på någon fångstskuta eller af
öfvervintringsexpedi-fionenä utanför Europas nordkust, hvarifrån denna fågel ofta lär
vinddrifvas.
Sedan skulle den sluppit lös vid Spetsbergen, kanske just i
Goes Hamn, och efter någon tid dött af svält.
Fyndortens beskaffenhet utesluter tanken på, att den skulle ha
ditlagts af människor, utan den har nog, som ju ofta lär vara fallet,
uppsökt ett undangömdt ställe för att invänta döden.
B. Högbom.
Fil. Stud., Uppsala.
Drag ur djurens lif.
Såsom bevis på den starka kärlek djuren kunna visa för sin
afkomma må följande iakttagelse omnämnas.
Då jag den 20 juni detta år var sysselsatt med
timmerstämpling å en kronopark i Degerfors revir, påträffades ett dubbeltrastbo
1 Den har sedan benäget öfverlämnats till Riksmuseum.
2 Denna möjlighet är ju ej vitesluten, men fjädrarne äro dock ej så slitna
som på en fången fågel plägar vara fallet. Ett par vingpennor äro bräckta,
hvilket dock kunnat ske på annat sätt. Till jämförelse kan nämnas att
rödvingetrastar upprepade gånger träffats på Grönland.
Red.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
