Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En sommar i frostviksfjällen. Af A. Klinckowström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
klinckowström: en sommar i frostviksfjallen 6i
hvad mån denna lemmelns periodiska tillväxt måste inverka
på fjällets öfriga djurvärld. Först och direkt är detta
naturligtvis förhållandet då det gäller de af lemmeln lefvande
rofdjuren och roffåglarne. Fjällräf, fjällvråk och fjälluggla höra
alla till denna kategori och i den mån lemmelmassorna under
periodens sista del (lemmelåren) tränga ned i granregionen
kommer sak samma att gälla skogsräf, sparfhök, pärl- och
hökuggla, m. fi., under det såväl de större rofdjuren, som
mården, uttern, ädelfalkarne, kungsörnen samt väl i stort sedt
äfven bergufven förbli relativt oberörda.1 Hos alla de
uppräknade, af lemmeln lefvande, formerna måste den allt rikligare
tillgången på föda genom växande fortplantning och invandring
utifrån framkalla ett ökadt individantal, men äfven, alldenstund
lemmelns alltjämt växande antal mer än utjämnar den med
rofdjurens tillväxt stigande beskattningen af stammen, en
öfvergång till allt mer ensidig lemmcldict hos rofdjuren i fråga blifva
följden. Häraf påverkas å andra sidan ännu en grupp af
fjällets och skogens innevånare, och till den af lemmelns
alltjämt stigande förökning framkallade orsakskedjan fogas en ny
länk. Sorkar, hare, skogsfågel och framför allt riporna erhålla
genom det rika, till rofdjurens förfogande stående, ständigt
med lemlar dukade bordet ett effektivt skydd, som snart nog
måste visa sina följder i ökadt individantal, under förutsättning,
att ej verklig täflan om födan med den alltjämt tillväxande
lemmelmassan inträder. Sammanfatta vi alltså förhållanden
sådana de gestaltat sig vid slutet af lemmelperioden, erhålla
vi följande bild. Björk- och videregionerna myllra af lemlar,
som därifrån låtit stammens öfverskott flöda ned i
granregionens öfre delar. Rofdjuren hafva tack vare den lätt
åtkomliga och rika tillgången på sin favoritföda mångdubblats till
individantal och lefva nu uteslutande på lemlar, hvilket å sin
sida haft till följd en stark förökning af de djurformer — främst
riporna, som vid periodens början till ej ringa del utgjorde
rofdjurens naturliga näring. Kommer så »lemmelpesten». Bäc-
1 Enligt Ekman (o. c. sid. 118) skulle, märkligt nog detta äfven vara fallet
med hermelinen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
