Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Glaciala relikter och preudorelikter bland våra dagfjärilar. Af Einar Wahlgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I2Ö FAUNA OCH FLORA
i Sverige. Den är allmän i Alperna, förekommer på
Karpaterna och Pyreneerna och på de sydtyska bergen från
Sude-terna i öster till Vogeserna i väster samt finnas såsom
sällsynt relikt på de stora myrarna i låglandet.
En fjäril af alldeles samma geografiska och
invandrings-historiska typ som föregående är den gul fläckiga
pärlemorfjärilen, Argynnis påles. Äfven denna arts
hufvudsakliga tillhåll är fjällens värld, där den förekommer såväl på
myrar som på torrare marker, medan den i södra delarna af
landet i formen arsilache sällsynt uppträder som relikt på
myrar, ofta på samma platser som den föregående, t. ex.
Ingarön, Anneberg och Rönnemölla. Äfven dess mellaneuropeiska
utbredning öfverensstämmer nära med föregående.
Till samma utbredningshistoriska grupp som dessa båda
höra måhända ännu ett par af våra dagfjärilar, t. ex. Melitœa
aurelia, hvars förekomst i Östergötland synes vara af relikt
natur. Vi ha emellertid ett annat slags relikter bland våra
svenska dagfjärilar, som äro af ännu större intresse, därför att
deras förekomster synas svårförklarligare.
År 1886 offentliggjorde E. Holmgren i Entomologisk
tidskrift en uppsats, hvari bl. a. omnämndes fynd af Oeneis norna
och jutta på en myr å Ingarön i Stockholms skärgård, hvarest
dessa arter förekomma tillsammans med sådana reliktformer
af nyss skildrad typ som Colias pålarna, Argynnis påles,
Anarta cordigera, till hvilka måhända äfven Lycœna optilete
kan räknas.
Gulbruna gräs fjärilen, Oeneis norna, förekommer i
Skandinaviens fjälltrakter från Jämtland till Lappland, på Dovre,
i Nordlands, Tromsö, och Finmarkens amt samt i Finska
lappmarkerna. Man skulle af denna utbredning kunna förmoda,
att fjärilen på Ingarömyren vore en glacial relikt från
invandringstiden, såsom man äfven sagt, men så enkelt är fallet dock
icke. Först och främst låg Ingarölandet under det senglaciala
hafvets tid under hafsytan och långt från närmaste kust, och
icke ens under den baltiska insjötiden hade det höjt sig öfver
hafsytan. Man skulle då kunna tänka sig, att lokalen visser-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
