Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
-
Smärre Meddelanden
- Vanlig svensk gran (Picea abies)
- Ny fyndort för Epipogonum aphyllum
- Hundförstånd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gulaktiga blommor, men fäste mig då icke synnerligen därvid; jag
yttrade dock: den granen måtte vara sjuk. Tio år senare såg jag
i närheten af Karlskrona en liknande gran; och tänkte då: nästa
års blommor skall jag äfven se efter, men granen blef jämte andra
borthuggen följande vinter.
År 1904 voro granarna på många orter ovanligt rikt
blommande; och såg jag då på flera ställen, däribland i närheten af
Karlskrona—Wäxiö järnvägsstationer Skruf och Åryd, granar hvilkas
blommor voro ljust hvitgula (gräddfärgade eller nästan hvita).
Kottarna på dessa granar utvecklades på vanligt vis och blefvo först
hvitgula, samma färg som blommorna haft, sedan blefvo de ljust
gulgröna eller ljusgröna — icke gulbruna eller rödbruna, såsom de
efter röda blommor blefvo — slutligen blefvo de ljusbruna; och
voro de hela växttiden och äfven efter mognaden, mera cylindriska
i form än vanliga grankottar. Fröen i dem skilde sig icke
iögonfallande från vanliga kottars frön.
Märken utsattes vid några af dessa hvitgulblommande granar.
Följande året, 1905, funnos på ofvan nämnda ställen icke
några blommande granar; hvaremot år 1906 granarna blommade,
och hade därvid de år 1904 utmärkta granarna äter hvitgula
blommor! Åter T907—8 blommade granarna icke på dessa orter.
Skulle dessa hvitgulblommande granar kunna vara särskild art,
eller äro de endast tillfällig förändring? (Polygala vulgaris, Centaurea
cyanus m. fi. uppträda ju ibland med ljusa eller hvita blommor).
När järnvägen Karlshamn—Vislanda byggdes såg jag år 1872
på linien mellan Torne och Hulevik en gran, som saknade egentlig
stam, och från hvilken vid rothalsen utgingo en mängd krypande
grenar af ända till tio meters längd.
Karlskrona i maj 1909.
Erik Qvistgaard.
Ny fyndort för Epipogonum aphyllum.
Den 10 aug. 1908 tog undertecknad två exemplar af denna
växt å kronoparken Miltallberget inom Bodums socken i öfre
Ångermanland.
Backe 5 april 1909.
Sune Hederström,
e. jägmästare.
Hundförstånd.
Förvaltaren H. Håkansson vid Aspa bruk har berättat följande.
Under promenad på den till bruket hörande Kvistudden vid Vätterns
strand fick han plötsligt se sin tax drifva ut en gräfling, som hade
sitt tillhåll under ett gammalt lusthus. I sällskapet var äfven en
pointerhund, fyra år, som många gånger visat stor klokhet. Denne
högg genast den flyende gräflingen i nacken samt försökte att på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
