Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Buskmusen (Sicista subtilis [Paalls])
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BUSKMUSEN (SICISTA SUBTILIS (pAALLs))
173
norra Europa. Hvilka naturförhållanden, som då rådde här
kan man få en föreställning om genom att taga reda på
hurudana lifsbetingelser, som synas passa buskmusen i de länder,
där den uppträder mera allmänt och öfver större landssträckor.
Den ryske naturforskaren Pallas, som först (1773) beskref
denna art, påträffade den på steppområdet i gles björkskog,
och steppen med dess sparsamma, spridda björkvegetation har
sedan också visat sig vara buskmusens mest omtyckta tillhåll
i Ryssland och Sibirien. I Finland och Norge har den äfven
träffats i björkvegetation liksom äfven var fallet med det enda
svenska exemplaret. På grund häraf kan man äfven draga
den slutsatsen, som Winge redan gjort, att buskmusen här i
nordvästra Europa är en kvarlefva från »stepptiden» d. v. s.
den tid efter istiden, då landet ännu ej hunnit att bli
skogklädt.1
Buskmusens förkärlek för björkvegetation orsakade, att
Pallas några år efter sedan han infört artnamnet subtilis,
föreslog namnet »betulinus» (af Betula = björk), hvilket äfven
användes af Sv. Nilsson, men det går ej an att efter
godtycke ändra en gång gifna otadliga namn, och därför har det
af Pallas först använda vunnit full burskap. På danska
kallas arten ifråga »Birkemus», hvilket naturligtvis också
hän-syftar på lefnadssättet.
Buskmusen lefver under ganska stränga klimatiska
förhållanden, och för att kunna uthärda de långa och kalla
vintrarne lägger den sig i dvala, när kölden kommer, såsom
redan Pallas iakttagit. I likhet med andra djur som förete
samma vanor är buskmusen om hösten synnerligen fet. Dr.
Lundahl, som i Tammerforstrakten i Finland haft tillfälle att
studera dessa små nätta djur i lefvande tillstånd, omtalar,2 att
han »under loppet af tvenne höstar (1850 och 1851) i
september och oktober utom en mängd yngre, tagit 5 fullväxta
individer, nästan alla från olika ställen, men alltid i björkskog, i
1 Collett räknar denna tid såsom interglacial d. v. s. förlagd mellan tvenne
nedisningar.
3 Finska Vetenskaps Soc. Handl. 1851, p. 235.
Fauna och Flora 1909. Häft. 4. I 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
