Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Reptiliejakt på Balkan. Af Otto Cyren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
REPTILIEJAKT PA BALKAN 207
och bergvinden är rätt bitande och kännbar. Under sådana
omständigheter var det ju ej att undra på, att jag ej gjorde
några fynd under mina ströftåg i och omkring Sofia. Men för
min kamera hade jag arbete tillräckligt, jag hade haft turen
komma midt under veckomarknaden, staden var fylld af
bondfolk; det pittoreska lifvet och särskildt de muntra
bondkvinnorna i sina intressanta, färgrika dräkter gjorde sitt till, att
jag tröstade mig för min klena fångst.
Vidare åt söder går resan. I Maritzadalen fröjdas ögat åt
friska, gröna gräsmattor och blommande fruktträd kring de
primitiva turkiska bondgårdarna, och sista natten före
Konstantinopel förargas ej jag liksom de öfriga resandena öfver att
vid flera stationer väckas af grodornas infernaliska serenader
från de öfversvämmade risfälten. Tvärtom — för mig var det
ett kärkommet vår- och lifstecken.
I Konstantinopel sporde jag genast, att våren var
ovanligt sen, hvilket jag snart själf skulle få erfara, men jag kunde
samtidigt tala om tur, i det jag ankommit på den första
verkligt vackra dagen. Redan första e. m. gjorde jag en utflykt
till kyrkogården vid Ejüb inne i Gyllene Hornet, från hvilken
plats man har den mest hänförande utsikt öfver staden. Men
hvar voro de massor af ödlor o. d. som man väntat få se
där ute och som man är van att se öfverallt i södern? fcj
ett spår af dem, och under stenarne endast tusenfotingar och
skorpioner! Knappt bättre förlöpte en dagstur till Prinsöarne
vid asiatiska kusten. Hela dagen vandrade jag härs och tvärs
öfver ön Puirkipo (den största af öarne), njöt af solsken och
sjöluft, präktiga utsikter och den sydlänska florans
vårblomning, men af reptilier ej ett spår. Hade de månne dukat under
massvis för den ovanligt hårda vintern och den myckna snön?1
Här i södern gräfva de ej ned sig så djupt som uppe hos oss,
kunna därför lätt nås af ovanligt stark köld. — Ett djur fick
jag dock med mig, utom ett par skorpioner och tusenfotingar,
nämligen en liten grönfläckig padda ’Bufo vividis Laur.,.
1 Såsom något alldeles enastående berättades, att man efter snöfallen i
februari åkt kälke i svenska legationens trädgård!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
