Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Reptiliejakt på Balkan. Af Otto Cyren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
REPTILIEJAKT PA BALKAN
213.
mig vattensnok (Tropidonotus natrix var. bilineatus Bibr.J såg
jag simma äfver ett bredt dike — utom räckhåll!
Nästa morgon i soluppgången företog jag en tur till
Aya-souluk och Efesus. Järnvägen leder än öfver högplatåer,
öfversållade af hvita Asphodelus-blommor, och där massor af
sköldpaddor sola sig vid hvarje liten vattensamling, än genom
dalarnes ändlösa fikonplanteringar. Den idylliska dag, jag i
fullständig ensamhet tillbringade på denna historiska plats, hör
till mina vackraste reseminnen. Genast vid ankomsten till
Ayasouluk besteg jag kastellberget, där en större fästning
erinrar om den turkiska stormaktstiden, likaså talrika pittoreska
ruiner efter praktfulla moskéer, som ligga inbäddade i
grönskan och krönas af dussintals storkbon. Framför mig ligger
en af berg inramad bred hafsvik, det Ägäiska hafvet med
Samos blånande konturer i fjärran; under mina fötter ett tit—
fylldt deltaland med stora kärr: resterna af det stolta Efesus
stora hamnanläggningar. Endast en halftimme aflägset,
Kores-sas fot och stigande upp på dess höjder, ligga Efesus ruiner.
Där finnas inga klapprande storkar, absolut stillhet råder,
sällan afbruten af en reptilies prassel, en småfågels kvitter eller
en fåraherdes monotona sång.
Men stämningsbilder höra ej till denna skildring! Hvar
jag slog mig ned bland ruinerna, hade jag alltid några agamer
omkring mig; Dessa mina vänner bevakade nyfiket hvarje min
rörelse, kom jag alltför nära, försvunno de med ett starkt
rasslande, då deras många taggar skrapade mot murarne.
Präktiga smaragdödlor kilade allt som oftast öfver min väg, ett
par af dem fångade jag utan större svårigheter; den
allestädes närvarande landtsköldpaddan lunkade sin väg fram i all
gemytlighet och i en stenhög förföljde jag utan framgång en
ödla, som jag tog för en Chalcides (Gongylus) ocellatus Forsk.
men då denna art här skall vara ersatt af Mabula, så var det
väl antagligen en dylik, jag såg. Båda äro ödlor, tillhörande
familjen Scincidœ, med 4 korta lemmar och glatt, glänsande
fjällbeklädnad — liksom Anguidæ. Äfven en liten Ablepharus
undkom mig på samma plats.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
