Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rhamnus frangula och Luscinia rubecula. Af C. A. Hollgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RHAMNUS FRANGULA OCH T.USCINIA RUBECULA 223
I Sverige förekommer Frangulabusken från Skåne till södra
Lappland och anträffas vanligen tillsammans med äldre
barr-och löfskog.
Sedd särskildt från den rationella skogshushållningens
synpunkt spelar busken ej någon så stor roll i ekonomiskt
afseende. Nytta gör han dock i så fall, att han lämnar rotskydd
åt träd, söm däraf äro i behof, på samma gång han ock
bidrager till kvarhållande af fuktigheten i marken och till
myllans förökande förmedelst sitt rikliga löfaffall. Kommer så till,
att granen, boken och silfvergranen kunna i skydd af honom
vegetera, så äger han allså, det se vi, en viss betydelse för
skogsskötseln såsom sådan.
Mera än i det nämnda hänseendet framträder buskens
estetiska värde, i det att han bidrager till att framkalla en viss,
om man så får säga, liffullhet hos de stora stereotypiska och
dystra barrskogarne här i norden, kommande dem att
utvecklas till löfrika skogsängar och lunder, till dessa fagra ängder,
där fågelsången och blomsterprakten bildar den ljusa
infattningen i den så fagra taflan.
Så förenad till större samhällen uppträder
Rhamnusbusken särskildt på en höjdsträckning, Galgberget kallad, belägen
invid staden Halmstad och på dess ägor.
För ett femtiotal år sedan var detta Galgberg, som
omfattar bortåt etthundra tunnland, blott en ljungbeväxt kulle,
hvarest för öfrigt en del enar och af stormen förkrympta
tallar förde ett tynande lif. Men då började på 1860-talet
skogsodling att vidtagas där, till en början blott med tall, hvilket
trädslag sedan efterföljdes af gran, björk och bok, detta dock
först sedan tallbestånden hunnit den ålder, att de kunde genom
gallring utglesnas och uppkvistas. Så småningom infunno sig
ock en mängd ekar, sådda af nötskrikan,1 och så kom till slut
Rhamnusbusken på samma gång marken började beklädas
med en undervegatation af gräs, hallonris och blomsterväxter
af flera slag. För endast ett trettiotal år sedan började denna
1 Se min uppsats: »Skogsodlarnas bundsförvanter bland djuren», införd i
Skogsvárdsföreningens tidskrift för är 1903 9:de och 10:de häftena.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
