Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Studier öfver groddjurens utbredning i östra Småland och på Öland. Af Aug. Heintze
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STUDIER ÖFVER GRODDJURENS UTBREDNING 245
Skälby och Törneby. De första exemplaren anträffades i år
(1909) i början af maj, och särskildt under stilla, varma
kvällar i midten af juni hördes hennes vackert drillande eller
skorrande »ärrrrr» från hundratals ställen i stadens omgifningar.]
Hennes parningsläte är för öfrigt ganska lätt att härma. Om
munnen hålles halföppen och den något tillbakaskjutna
tungspetsen får vibrera mot gommen under utandningsrörelser,
kan man med liten öfning uppnå sådan färdighet, att paddorna
narras svara på lockropet. — Kring Kalmar började parningen
i år i midten af maj och räckte till omkring d. 20 juni, alltså
i mer än en månad.
1 Mellaneuropa skall Bufo viridis stundom blifva ända till
130 mm. lång. Småländska exemplar uppnå knappt mer än
halfva denna storlek. Sju grönfläckiga paddor från
Kalmartrakten mätte sålunda endast resp. 52, 53, 61, 67, 70, 72 och
72,5 mm. från nosspets till anus.
På Öland är arten för närvarande känd från ett halft
dussin lokaler, hvilka nedan anföras i ordning norrifrån söderut.
Invid Ramsätra by 7 à 8 km. sydost om Borgholm på
öfversvämmad betesmark i kanten af alfvaret anträffades ett
exemplar d. 23 maj 1909 af amanuens Gustaf Carlsson.
Under sökande efter långbenta grodan å alfvarmark mellan
Skogsby och Kalkstad i Torslunda socken d. 25 maj fingo vi
plötsligt höra grönflläckiga paddans drillande parningsläte, trots
det klockan endast var bortåt 3 på eftermiddagen och solen
gassade het. Medan djuren skreko, sutto de på tufvor eller
stenar ute i öfversvämmade betesmarker och stucko endast
hufvudet ofvan vattnet. Vadade man ut i polen, tystnade de
genast och döko skyndsamt till botten. Förhöll man sig stilla
en stund, fortsatte de dock snart åter konserten. Tre individ
infångades och nedstoppades i en växtportör. Under hela åter-
1 I vetenskapsakademiens årsbok för 1908 p. 260 skrifver Rudolf
Södekberg om Bufo viridis’ parningsläte: »Grönfläckiga paddans skrik är ett drillande
eller dallrande läte, stundom klart, nästan klockrikt rent och högt. Det ljuder
starkare och påkallar uppmärksamheten i kvällens stillhet mer än alla andra ljud.
Det är särskildt den egendomliga klock- eller metallklangen, som fängslar örat.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
