Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om Plankton och ämnesomsättningen i hafvet. Af Hjalmar Théel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HJ. THÉEL, OM PLANKTON OCH ÄMNESOMSÄTTNINGEN 1 HAFVET 273
så ringa grad, att de för förflyttning äro beroende af vind och
strömmar. Plankton inom kustområdena kallas neritisk
plankton i motsats till oceanisk plankton, hvilken tillhör de öppna
hafven. Den är talrikast i de öfre diaphana vattenlagren men
aftager gradvis ner mot de största djupen, där ständigt mörker
råder.
Plankton inbegriper en oöfverskådlig, för oss helt enkelt
ofattbar mängd af organismer från stora, genomskinliga, vackert
färgade maneter, siphonophorer, kammaneter, salpor och andra
manteldjur till de minsta, encelliga växt- och djurorganismer,
hvilka endast med hjälp af nutidens starkaste förstoringar
kunna iakttagas. Dessa, de minsta organismerna, hvilka utgöra
den egentliga »urnäringen» i öppna sjön, och hvilka således
hafva en oerhörd betydelse, alldenstund nästan hela
ämnesomsättningen i hafvet hvilar på dem, förtjäna att behandlas
särskildt för sig i en följande afdelning af mitt föredrag. Det
synes mig nämligen, att flera skäl tala för att först några ord
ägnas åt planktondjuren, hvilka såsom kolsyreproducerande
och syrekonsumerande förbruka urnäringen i hafvet.
Tidt och ofta berätta resande naturforskare om oerhörda
skaror af djur, som mött dem under deras färd öfver
oceanerna, och de kunna ej nog prisa det hänförande, praktfulla
skådespel hela hafvet, så långt ögat når, erbjuder, då deras
fartyg under mörka, tropiska nätter banar sig väg genom
skaror af millioner och åter millioner organismer, hvilka sprida
ett så starkt fosforescerande ljus, att, såsom Hæckel säger,
hela oceanen liknar ett gnistrande eldhaf. Studer, som deltog
i Gazelle’s världsomsegling 1874—1876, omtalar också, att han
ute på hafven mött dylika skaror af djur, bland hvilka
pyro-somor, stora cylindriska kolonibildande manteldjur, afgåfvo ett
så starkt sken, att man med deras hjälp under mörka nätter
kunde urskilja bokstäfverna i en bok. Heisen, som tagit till
uppgift att studera ämnesomsättningen i hafvet, mötte i augusti
1885 ■ mellan Hebriderna och Rockall en dylik oöfverskådlig
djuranhopning, i hvilken en praktfull hydromedusa, Aglantha
digitalis, förekom i så otrolig mängd, att han genom stickprof
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
