Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
-
Smärre Meddelanden
- Till varfågelns biologi
- Bidrag till kännedom om höfjärilns och vinbergssnäckans förekomst
- Iakttagelser angående vissa mesarters utbredning norrut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den 30 sistlidne augusti. Å en myr, som sedan länge varit utdikad,
hade enkelbeckasiner ett kärt tillhåll i de d. o. hv. med
stan-igenvuxna dikena. Invid en dylik oas observerades på långt håll
en vårfågel sitta spejande i toppen af en liten torr tall. Plötsligt
flög han upp och ställde sig med fladdrande vingar, liksom
tornfalken plägar göra, öfver starrfläcken, hvarefter han i afsatser sänkte
sig ned öfver sitt tilltänkta byte, hvilket befanns vara en beckasin,
som emellertid i god tid lyfte, innan förföljaren nått marken, och
efter några skarpa kast gjorde sig fri hans efterhängsenhet.
Efteidet misslyckade försöket återvände vårfågeln till sin torrtall, men
tvekade ej att i nästa ögonblick göra ett nytt anfall mot en annan
beckasin, som af min hund uppstötts och som i full fart strök förbi
hans utkiksträd. Äfven detta angrepp blef naturligtvis utan önskadt
resultat. Mitt försök att få blifva ensam om beckasinjakten å
myren misslyckades äfven. Någon betydande skada å fullvuxna mindre
vadare torde vårfågeln knappast kunna åstadkomma, men å
Lapplands starrmyrar och bäckängar, der han med förkärlek stryker
omkring, sedan kullarne blifvit flygga, torde smärre vadareungar ofta
nog blifva hans byte.
K. Gram.
Bidrag till kännedomen om höfjärilns och vinbergssnäckans
förekomst.
Såsom vidare fyndorter för den i haft. 3 af E. Wahlgren
omnämnda svafvelgula höfjäriln (Colias palæno) vill jag nämna
Hvil-sta vid Eskilstunaån samt Ulricehamnstrakten, där jag sett flera
exemplar.
Till uppsatsen om vinbergssnäckan (Helix pomatia) i samma
häfte kan nämnas, att denna snäcka, åtminstone för några år sedan,
talrikt förekom i en dalsänka vid Kungsör samt på Tärnö i
mellersta Södermanland.
Gunnar Alm.
Iakttagelser angående vissa mesarters utbredning norrut.
I de färskaste ornithologiska uppgifterna rörande mesarnes
utbredningsområden inom Sverige angifves, att tofsmesen förekommer
upptill Jämtland och Ångermanland, svartmesen upptill 640 och
65° n. br. samt stjärtmesen upptill Sundsvall och Östersund. Dessa
gränser synas numera kunna flyttas afsevärdt längre norrut, och
kunna de nämnda mesarterna anses som bofasta åtminstone i
Vesterbottens kustland. Inom Degerfors socken är stjärtmesen allmän
sedan tiotal år tillbaka åtminstone under hösten och förvintern, och
iakttages han vårtiden då och då parvis, hvarför det är sannolikt,
att han äfven häckar härstädes, fast någon iakttagelse härom ännu
ej med säkerhet är gjord. Den 29 juni detta år anträffades dock
i närheten af Åmsele kyrkoplats en kull flygga ungar, som voro så
ringa utvecklade, att de måste varit kläckta i orten.
Tofsmesen, som ju sporadiskt funnits ända. upp i Norrbotten,
är sedan 4 à 5 år tillbaka allmän inom Degerfors och liar i år flera
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
