Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svansens betydelse och användning hos ryggradsdjuren. Af Einar Lönnberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I 2
FAUNA OCH FLORA
fiskar söka slå ifrån sig sina fiender med stjärten, men den
användes äfven till att sopa undan smuts och dylikt från
lekplatserna af laxar m. fi. andra fiskar, som lägga sina ägg på
dylika rensopade fläckar.
Hos vår vanliga ål är svansen i viss mån äfven ett slags
grip- och klätterorgan, som man lätt kan få se användas, om
man har en nyfångad ål liggande i en båt med låga sidobord.
Svansen sträckes ut, rätt som det är, kröker sig spetsen som
en hand öfver relingen, och vips är ålen åter i vattnet.
Fierasfer-fisken, som lefver i symbios med holothurior
(»sjökorfvar») borrar sig baklänges med stjärtspetsen in i deras
Fig. 2. Fierasferfiskar och sjökorfvar från Medelhafvet.
kloaköppning (fig. 2). En del närstående fiskar kunna hastigt borra
sig ned i bottensanden med stjärten förut. I båda dessa fall
har stjärten en liknande funktion, som afviker från den
ursprungliga.
Hos de tofsgälade fiskarne finner man ofta, att till följd
af de relativt stora pansarplåtarne, som bekläda hela djuret,
svansen blifvit ganska stel och otjänlig som rörelseorgan.
Dess funktion i detta afseende har öfvertagits af ryggfenanf
genom hvars vågrörelser fisken ställförflyttar sig. Svansändan
däremot får en helt annan funktion. Den är balansorgan, men
utvecklas därjämte ofta till ett slags gripsvans. Hafsnålarne
(Nerophis), som finnas vid våra kuster, ser man rulla svans-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
