Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De »flygandes grodorna, Af Einar Lönnberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3°
FAUNA OCH FLORA
Intressant är den observationen, att, när en groda af
nämnda slag från marken hoppar mot något högre föremål,
— ett hopp som kan vara 40—50 cm högt — antager hon
icke sväfställning och blåser ej upp sig. Frambenen hållas
då sträckta framåt och bakbenen rätt bakåt, ty vid ett dylikt
hopp skulle en fallskärm ej göra någon nytta. Bäst kan man
iakttaga sväfställningen, då grodan företager sitt hopp från
någon höjd. Siedlecki har sett grodor hoppa från mer än
3 m. höga buskar och ned på marken. Hoppets riktning är
Fig. 1. Flygande groda i sväfställning (efter Siedlecki).
till en början horisontal och förlöper sedan i en kurva, som
träffar marken i spetsig vinkel. Härigenom skakas kroppen
ej så mycket, då den träffar marken.
Flyggrodorna kunna äfven förändra fallriktningen, såsom
Siedlecki genom upprepade experiment öfvertygade sig om.
Han lät t. ex. en groda falla från en höjd af 5 m. och fann
då, att hon slog några kraftiga slag med bakfötternas simhud
utbredd och därefter genast intog sväfställning, hvarefter hon
seglade iväg och föll ned till marken i spetsig vinkel.
Fallskärmsinrättningen är tydligen af stor nytta för gro-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
