Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ormarne i Kongo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ORMARNE I KONGO
43
flera exemplar, hvilket antyder, att de höra till de vanligaste
ormarne i Mukimbungu. Den ena af dessa Dipsadomorphus
blandingii, blir omkring 2x/s rn. lång och dess färg växlar från
gulgrått med eller utan mörka tvärband till enfärgadt svart.
Kroppen är ganska hoptryckt från sidorna och hufvudet rätt
stort och skarpt afsatt. Den andra arten Thelotornis kirtlandii,
som blir något öfver meterlång, har grönt hufvud och
gråaktig kropp, ofta med en skär ton samt stundom med mörkare
fläckar. Denna orm är mycket smal, nästan snärtformig. En
smal trädorm utan några gifttänder alls är Thrasops gularis,
som är svart med gulhvit strupe. Den blir omkring 170 cm.
lång. Denna sistnämnda trädorm är hemma uteslutande i
Västafrika, under det att de båda föregående ha en vidsträckt
utbredning i tropiska Afrika. De äro fullständigt tillpassade
till att lefva uppe bland kvistar och grenar i trädens kronor
och i buskarne, där deras långa, smala kropp lätt finner stöd,
och här bedrifva de jakt på grodor och fåglar. Psammophis
sibilans är en ganska smal orm med bakre gifttänder och
mycket växlande färgteckning, dock ofta längsstrimmig. Den
har en mycket vidsträckt utbredning öfver större delen af
Afrika och ett exemplar fanns äfven i Mukimbungusamlingen.
En vida utbredd afrikansk orm är också den märkliga
Dasypeltis scabra äfven representerad med ett exemplar i
denna samling. Det egendomliga med denna form är, att den
tillpassats till ett så afvikande och exklusivt lefnadssätt som
att lefva på fågelägg. För detta ändamål äro de flesta
tänderna bortreducerade, så att blott några få finnas kvar i bakre
delen af öfverkäksbenen, på gombenen och i underkäken. Den
är sålunda ganska tandlös för att vara en orm. Men i
ersättning för denna brist ha på några kotor i nedre delen af ormens
halsregion de undre utskotten (hypapofyserna) blifvit starkt
förlängda och riktade snedt framåt samt genomborra matstrupens
vägg. Dessa utskott ha till uppgift att knäcka hål på skalet
på det sväljda ägget. Gadow skrifver om denna orm, »ehuru
den knappt blir mera än 2 V2 fot lång kan ett sådant exemplar
svälja ett vanligt hönsägg. Dufägg sväljes af ormar, som äro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
