Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svansens betydelse och användning hos ryggradsdjuren. Af Einar Lönnberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
E. LÖNNBERG, SVANSENS BETYDELSE OCH ANVÄNDNING
55
styre, då de hoppa från gren till gren. Såsom exempel kan
anföras den australiska »tafan» {Phascologalepenicillata). Denna
lilla rofgiriga best har en lång svans, som i spetsen är buskig
och fungerar både som balans och styre.
Hvar och en som har sett en vanlig svensk ekorre, har ej
kunnat undgå att aktgifva på den viktiga roll, som svansen
spelar för detta djur. Den är ett balansorgan både när
ekorren sätter sig på bakbenen för att äta eller lyssna och när den
rör sig. Gör den ett längre språng från en trädgren, ser man
hur svansen fungerar på en gång såsom styre och fallskärm.
Och så förhåller det sig med alla de talrika ekorrar i olika
länder som lefva i träd. Sådana ekorrdjur återigen, som
öfvergått från dylikt lefnadssätt till att hufvudsakligen vistas på
marken, ha däremot svansen korthårig, hvilket ju också visar
sambandet mellan lefnadssättet och svansens byggnad. Mest
fullkomnad som hjälporgan vid luftsprång är svansen hos den
nordamerikanska flygande ekorren och arterna af samma släkte
i Asien. Hos dem är svansens hårbeklädnad tvåsidigt
anordnad, så att svansen ser platt ut. Hos den finska flygande
ekorren och dess samsläktingar är däremot svansens hårbeklädnad
mera allsidig. Ekorrarne äro ej de enda gnagare, som ha
dylik yfvig svans. I Afrika finnes en grupp af gnagare,
Anomal-urus (jfr fig. 6), som lefva i träd såsom ekorrar och fastän de
ej äro släkt med dem ha de som tillpassning till detta
lefnadssätt fått både ekorrlik svans och fallskärm liksom de flygande
ekorrarne.
En ändå märkligare parallell utveckling företer en familj
af insektätare (Tupaiidœ), som är hemma i Ostindien. De lefva
i träd som ekorrar och ha såsom tillpassning härtill fått ett
ganska ekorrliknande utseende med en yfvig svans, som gör
samma tjänst som ekorrarnas. Ett något afvikande släkte
{Pti-locercus) (fig. 4) till denna familj är hemma på Borneo och har
en mycket lång svans, som till sin basala del är kal, men i
den yttre tredjedelen bär en tvåsidigt anordnad kraftig frans
af långa hår (se fig. 4). Detta påminner ju om förhållandet
hos pungdjuren Distœchurus och Acrobates, ehuru fransarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
