Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svansens betydelse och användning hos ryggradsdjuren. Af Einar Lönnberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
7°
FAUNA OCH FLORA
delvis svart, hvilket också är prydnadsfärg. Hos guerezaaporna
{Colobus) är svansen ofta helt eller delvis hvit och dessutom
ofta långhårig. Då det talas om svansens betydelse som
prydnadsorgan hos aporna, bör det ihågkommas att inom denna
djurordning prydnadsfärger företrädesvis träffas anbragta dels
i ansiktet och dels vid den motsatta kroppsändan. Slående
exempel härpå lämna ju drill och mandrill med sina bjärta
färger i violett, blått och rödt å nämnda främre såväl som bakre
kroppsdelar. Men äfven hos markattorna med prydnadsfärger
på svansen finner man i ögonen fallande ansiktsprydnader i form
af bjärta nosfläckar i hvitt, rödt o. s. v., hvita eller annorledes
färgade skäggprydnader i olika anordning, ibland polissonger,
ibland hakskägg o. s. v.
Hos många däggdjur användes svansen för att uttrycka en
känslostämning. Vi veta ju alla, huru en hund visar sin
tillfredsställelse eller glädje genom att vifta med svansen, men
sticker den mellan benen, då han är rädd. När svansspetsen
hos en katt börjar nervöst att kröka sig än hit än dit, då dröjer
det däremot ej länge, innan dess ägare tar till klorna. Detta
gäller såväl om huskatten som om tigrar och leoparder i
tropikernas snår. Det retade lejonet säges ju »piska sidorna med
svansen». De flesta ha väl också bevittnat huru en »upprörd»
ekorre viftar med plymen hit och dit och samtidigt smackar,
vare sig nu de frambragta ljuden skola innebära smädelser
mot den som stört honom eller ej. De diande lammen vifta
ifrigt med svansen och ådagalägga därmed sin förnöjelse.
Djur, som skrämmas, utföra ofta rörelser med svansen
innan eller just som de fly. Renar och många andra hjortar resa
svansen i vädret, när de springa, och dess hvita undersida
tilllika med den hvita eller åtminstone ljusa färgen på lårens
baksida, den s. k. »spegeln», blir då mycket starkt synlig. Detta
har tolkats såsom en signal afsedd att underrätta andra djur
af samma art om, att fara är på färde. Svansen skulle alltså
i dessa fall vara ett signalorgan. När harar och kaniner fly,
hålles svansen så, att den hvita undersidan skarpt framträder.
Hvar och en som någonsin skrämt upp en hare har nog iakt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
