Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hästar med öfvertaliga tår. Af Matts Floderus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HASTAR MED ÖFVERTALIGA TAR
107
men med förkrympta tår, medan kanonbenen på bakfötterna
voro starkt reducerade och på framfötterna helt och hållet
försvunna.
Om äfven alla eller de flesta i det föregående omtalade
fall af polydaktyli kunna uppfattas såsom atavistiska bildningar,
är detta likväl, såsom förut är antydt, ej händelsen med alla
öfvertaliga tår hos hästen. Direktören för slakthuset i Malmö
d:r Arvid Bergman har benäget ställt till mitt förfogande en
fotografi (fig. 5) af en häst, född 1893 i Wurtemberg, med två lika
stora, klöfliknande hofvar på hvardera framfoten och en mindre,
öfvertalig tå på insidan af hvardera bakfoten. Beträffande
framfötterna synes det mig uppenbart, att det här är fråga
om en »fördubbling» eller rättare en klyfning af den
ursprungliga hufvudtån och möjligen någon del af kanonbenet i 2 lika
delar, ty möjligheten, att det skulle vara de två (2:dra och
4:de) sidotårna, som utvecklats på bekostnad af den fullständigt
försvunna (3:e) hufvudtån, synes så godt som utesluten.1 I
det ofvan omtalade, af Wehenkel beskrifna fallet, som eljes
närmast skulle motsvara detta senare förklaringssätt, voro,
som nämnts, de till de här ensamt utvecklade stilettbenen
hörande tårna starkt reducerade och ej funktionsdugliga. Hvad
bakfötterna hos den tyska hästen angår, förefaller det vid första
påseendet, som om den öfvertaliga tån, hvilken — ehuru ganska
lång och väl utvecklad — är betydligt mindre än hufvudtån
med sin lilla hof, vore en atavistisk bildning, men i så fall
vore det, som ock Bergman framhåller, ett ytterst egendomligt
sammanträffande, om hos ett och samma djur polydaktyli,
som dock förekommer relativt sällan, skulle ha uppkommit på
två olika sätt. På grund häraf låter det tänka sig, att det
äfven här är fråga om en klyfning, ehuru de båda delarna
äro olikformigt utbildade. Det är gifvet, att blott en inre
undersökning kan gifva ett tillfredsställande svar på denna fråga.
1 Joly, som anser hästens enda tå vara uppkommen genom en
sammansmältning af den ursprungliga 3:e och 4:e tån, betraktar ett dylikt fall af
fördubbling som en återgång till det ursprungliga förhållandet, en uppfattning, som
knappast förtjänar något beaktande, enär den blifvit framställd på en tid, då man
ej kände de viktigaste dragen af hästsläktets utvecklingshistoria.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
