Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjöelefanterna skyddas. Af Einar Lönnberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
U4
FAUNA OCH FLORA
I en afhandling »On the Fauna of South Georgia» (K. Sv.
Vet. Akad. Hand. Stockholm, Bd. 40 n:o 5, 1906) har jag
beskrifvit tillståndet där och anmärkt, att sedan upptäckten af ön
mycket ändrats till det sämre. De pälsbärande sjöbjörnarne,
som för litet mer än hundra år sedan trängdes på Syd-Georgiens
stränder, äro alldeles utrotade genom människornas snikenhet.
Den vackra kungspingvinen är minskad i antal och dess
tillvaro hotas. Hvem kan förutsäga, huru länge de harmlösa
sjöelefanterna skola få stanna på denna en af deras sista
tillflyktsorter? Man må dock hoppas, att den rättmättige ägaren af ön
skall genom lagstiftning reglera, i hvilken utsträckning djurlifvet
där skall få beskattas, och sedan upprätthålla lagens helgd,
därigenom lämnande skydd åt de arter, som äro mest utsatta
för faran att utrotas. Framför allt borde okynnigt ödslande
strängt förbjudas och drabbas af höga straff.
Syd-Georgien upptäcktes 1775 af Cook, som tog ön i
besittning i konungens af Storbrittanien namn och gaf den namn till
hans ära. Det är sålunda från England, som lagstiftning till
skydd för djurlifvet på Syd-Georgien — i synnerhet för
sjöelefanter och kungspingviner — skall komma. Det skulle vara
synnerligen tillfredsställande, om detta förslag skulle tillvinna
sig uppmärksamhet och väcka intresse hos någon, som hade
vilja och förmåga att åstadkomma sådan lagstiftning. Om detta
kunde genomdrifvas, skulle det säkerligen vinna sympati hos
hela den vetenskapliga världen och alla naturälskare och för
framtiden ha viktiga följder. Om England vill taga ledningen
med afseende på Syd-Georgien, är det mer än sannolikt, att
Frankrike omedelbart skulle följa exemplet såsom ägare af
Kergue-len land, ty det måste vara klart för hvarje upplyst omdöme, att
det är det nuvarande släktets plikt att handla med ögonen
öppna för eftervärldens intressen.
Jag påstår ingalunda härmed, att sjöelefantens existens på
Syd-Georgien hotas af kapten C. A. Larsen, direktör för det
första hvalfångstfaktoriet på ön. Han har nämligen högtidligen
lofvat att, så godt han kan, skydda dessa intressanta djur.
Men andra skulle kunna komma, eller ha kanske redan kommit,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
