Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Några meddelanden angående förekomsten af åtskilliga flyttfåglar i Halmstadstrakten våren 1908. Af C. A. Hollgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
C. A. HOLLGREN, MEDDEL. ANG. FLYTTFÅGLAR I HALMSTADSTRAKTEN I37
svarta och roströda stjärtpennorna — denna för blåhaken
egendomliga teckning å stjärten har alltid varit ledning för mig
vid konstaterandet af arten, då han uppflugit i potatislanden
hösttiden för rapphönshunden — nu kunde jag säkert påstå, att
fågeln ifråga var en blåhake.
Antagligen hade fågeln anländt söderifrån på natten och
efter sin färd öfver hafvet landat här. Flera dagar efteråt
sökte jag honom, men förgäfves. Troligen hade han efter att
här hafva intagit föda begifvit sig af mot norden.
Med hänsyn till att fågeln så ytterst sällan ses under
vårpassagen, har man uttalat den förmodan, att han skulle under
sina flyttningar från och till norden taga en annan kosa om
våren än om hösten; att han skulle tåga mera östligt vårtiden.
Måhända är detta icke fallet, utan färdas han äfven
vårtiden samma väg som hösttiden, ehuru han då sällan iakttages.
Att fågeln hösttiden ofta ses, torde bero på, att han då
mestadels uppehåller sig i potatisåkrarne, som då under
rapphönsjakterna öfvergås af i ornithologi hemmastadda jägare och af
jakthunden uppstötes.
Om våren, då fågeln återkommer till norden, ligger jakten
nere, fälten lämna honom föga skydd, han uppsöker då och
gömmer sig i buskmarkerna, samt ger sig ej som om hösten tid
att stanna längre på samma plats; liksom de flesta andra fåglar
skyndar han nu att så fort sig göra låter uppsöka sitt
forna hem. Sker denna färd från södra Sverige till norden
under loppet af en natt, så kan man däraf samt af öfriga
omständigheter förstå, hvarför fågeln ej så mycket faller
fågelkännare i ögonen vårtiden. Har fågeln så därtill, som de flesta
andra flyttfåglar, vissa rastställen under färden — sandlöparen
i Halland, en mängd vadare på Skanörs ljung och gässen i
Skåne o. s. v. — så lärer äfven i detta vara att söka en orsak
till hans svåra upptäckande.1
En annan fågel, som jag samtidigt denna dag och några
af de efterföljande dagarne iakttog här vid hafsstranden, var,
skrattmåsen i fullt utbildad dräkt, hvilken jag blott en gång
1 Ringtrasten, som häckar i norr, ses äfven han ytterst sällan vårtiden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
