Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om Symbios. Af Hjalmar Théel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
156 FAUNA OCH FLORA
gripfötter äro belägna, när djuret är indraget. Granskar man
åter kolonien ifråga under en lämplig förstoring, finner man
att den utgöres af en massa, några mm. höga, blomliknande
djur, hvilka vid basen tätt inpå snäckskalet, äro förbundna
med hvarandra genom ett system af fina stoloner eller kanaler.
Vid denna symbios hafva koloniens försvarspolyper, de
s. k. spiralpolyperna, sig tilldeladt en viktig roll, hvarför de
också hafva sin plats rundt skalöppningen, sålunda i
omedelbar närhet intill kräftan. När denna skjuter fram ur skalet
med sin främre del, hvilket alltid måste ske, när hon vill
förflytta sig till någon annan plats, uppkommer en tämligen
ansenlig öppning mellan hennes bakre del och skalet. I ett
obevakadt ögonblick skulle nu ett främmande, för kräftan
skadligt djur kunna passa på tillfället och krypa in. Detta
förhindras, därigenom att de s. k. spiralpolyperna, vid hvilkas
beröring en svidande känsla meddelas, sänka sig ned och likt
en gardin tillsluta denna öppning. Därigenom räddas kräftan
själf från angrepp af fienden, hvilka väl veta, att hennes bakre
del är lätt sårbar; och kolonien är räddad, ty blef kräftan
dödad eller tvungen att lämna skalet, på hvilket kolonien slagit
sig ner, då vore också dess undergång gifven.
Men kolonien af hydrozoer har äfven andra tjänster att
erbjuda sin bolagsman. Det är ju naturligt att kräftan tillväxer
och att skalet slutligen blir för litet, hvarför det skulle blifva
nödvändigt för henne att flytta in i ett nytt större skal. Om
så skedde, måste hydrozokolonien dö, såvida ej en annan mindre
eremitkräfta funnes till hands och tog det tomma snäckskalet
med dess hydrokoloni i besittning.
Emellertid sker det ej så, tack vare hydrozokolonien, ty
denna äger förmåga att förlänga och förstora skalet, i hvilket
kräftan bor. Af C. Aurivillius har det visats, att koloniens
fastare chitinösa af stoloner bildade basaldel utbreder sig och
bildar en fortsättning af snäckskalets mynning, hvilken
förlängning därpå förkalkas. Härigenom finner kräftan allt framgent
trefnad i det gamla skalet och tvingas ej att lämna
detsamma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
