164 (Fauna och flora / Femte årgången. 1910)

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Något om lilla flugsnapparen, Muscicapa parva, Bechst. Af C.A. Hollgren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

164

FAUNA OCH FLORA

snappare, hvilka ju ej anlända till oss på samma gång, den
grå flugsnapparen kommer betydligt senare än den svarta och
hvita, att fågeln, som är känd för att vara ytterst skygg, lät
iakttagaren komma så nära, att strupens färg’kunde observeras,
men att han det oaktadt ändå ej kunde nås af skottet, samt
att fågelns läte liknade det af S. rubecula. Då här var fråga
om en hona, kunde det ljud, konservator Meves tyckte sig
höra fågeln gifva ifrån sig, ej hänföras till sång, utan till
lockljud. Och detta kan hos Muscicapa parva på intet vis sägas
likna S. rubeculas lockljud, utan är förvillande likt det af
S. sibilatrix, någonting som ock framhålles af utländska
ornitologer, som studerat fågeln i hans hemland, såsom Homeyer.
Att konservator Meves framhållit björkskogens icke belöfvade
tillstånd, kan motiveras däraf, att han därigenom skulle ha
lättare att observera flugsnapparen än eljest, då fågeln håller
till högt uppe i trädens kronor.

Att jag nu tagit till orda i denna sak härleder sig däraf,
att jag för några dagar sedan hörde en fågelsång, som något
liknade den, som frambringades af den af mig år 1888 å
Kolmården skjutna lilla flugsnapparen, och såg jag äfven fågeln
ibland, utan att kunna närmare aktgifva på hans färg. Han
är ju så skygg, att han ej låter en närma sig, allrahelst om,
såsom här var fallet, skogen är så kortväxt, att han ej kan
svinga sig upp i de höga trädkronorna, som är hans
vanliga tillhåll. Hans orolighet i uppträdandet, han vistades än
å ena området af skogen än i ett annat, tydde på, att han
mera hade flugsnapparnes än löfsångarnes sätt att röra sig.
Någon lockton, som likande den hos S. sibilatrix, kunde dock
ej förnimmas.

Är man ej förtrogen med fåglarnes läten och sång, har
man vanligen svårt att konstatera denna fågels förekomst på
ett område, då han är särdeles skygg af sig. Hade jag ej
varit i besittning af en sådan förmån, skulle det aldrig ha
lyckats mig att få skjuta exemplaret på Kolmården; jag hade

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Project Runeberg, Thu Feb 8 00:18:18 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >> https://runeberg.org/faunaflora/1910/0172.html

		Fauna och flora / Femte årgången. 1910 / 164 (1906-1936) With: Einar Lönnberg Table of Contents / Innehåll \| << Previous \| Next >>
	Project Runeberg \| Catalog \| Recent Changes \| Donate \| Comments? \|