Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bidrag till kännedomen om det högre djurlifvet i Algeriet. Af Nils Gyldenstolpe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BIDRAG TILL KÄNNEDOMEN OM DET HÖGRE DJURLIFVET I ALGERIET I99
däggdjur, utan berberfåret (Ammotragus lervia) och hyenan
(Hyæna hyæna) förekommo äfven i ganska stor mängd, ehuru de
för jägaren äro svåråtkomliga. Bland de mindre däggdjuren
observerades särskildt Ctenodactylus gundi, hvilken var allmän
öfverallt, där nedrasade block och stenar täckte
bergssluttningarna. På samma lokaler som gundin fanns äfven en liten
snabelmus (Macroscelides rozeti), ehuru rätt sällsynt. På
reptilier var heller ingen brist.
Från El Kantara reste vi sedan ytterligare norrut till Batna,
som skulle bli sista fältet för våra studier i Algeriet. Batna
är beläget på en högslätt inne i Atlasbergen och på en höjd
af 1,041 m. öfver hafvets nivå. Rundt omkring den lilla staden
utbreda sig vidsträckta, odlade fält, begränsade af med
allehanda trädslag beväxta berg. Ett bland de vanligaste af dessa
trädslag är otvifvelaktigt steneken, som bildar hela skogar,
hvilka äro mycket intressanta i faunistiskt hänseende och
naturligtvis utgjorde utmärkta arbetsfält. Flera exkursioner gjordes
i alla riktningar och några till från Batna rätt aflägsna platser.
Bland annat företog jag en färd till det 2,321 m. höga Djebel
Mahmel under förhoppning att anträffa och införlifva med
samlingarna den mycket sällsynta Saxicola oenanthe seebohmi
(Dixon). Detta lyckades tyvärr icke; dock hade jag det stora
nöjet, att få se den lilla nätta stenskvättan i hennes rätta
hembygd. Det var nämligen på detta berg som Dixon 1882
upptäckte henne. Jag hade äfven turen att få på det intressanta
Djebel Mahmel iakttaga tvenne räfvar (Vulpes vulpes atlantica)
förutom några schakaler (Canis anthus).
Den 10 maj lämnade jag Batna och forsatte sedan direkt
till Stockholm, dit jag anlände den 19 maj.
Till intendenten vid Riksmuseets Vertebratafdelning,
professor Einar Lönnberg, beder jag att här få framföra mitt
.vördsamma tack för alla de goda råd och upplysningar,
hvarmed han bidragit. Jag ber äfven att till doktor Ernst Hartert
i Tring få betyga min tacksamhet för bestämmandet af några
tvifvelaktiga subspecies.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
