Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Till våra planscher
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Till våra planscher.
o af svart stork (Ciconia nigra). Denna
vackra bild, som återgifves efter en fotografi,
som ställts till tidskriftens förfogande af
Jägmästaren Edv. Wibeck, är ett vemodsfullt
naturminnesmärke. Det torde väl nämligen
tyvärr vara det sista boet af svart stork i vårt
land. Vi skulle med glädje erfara, om vi misstagit oss häri,
men sannolikt är det nog ej så väl. Detta bo användes af
storkparet senast 1909, men en olycka synes då ha drabbat
äggen, som träffades sönderslagna vid trädets fot. 1908 var
boet obegagnadt, men förut hade det användts tre år i rad och
under de föregående åren ungefär hvartannat år.
Den svarta storken är som bekant fridlyst, men det är ej
nog med att fåglarna ej skjutas och deras ägg och ungar ej
borttagas. En dylik fågel kräfver för sin trefnad, att omgifningarne
äro ostörda af människor,1 och det är ondt om sådana platser
nu i vårt land. På 1850-talet häckade den ännu på spridda
ställen i stora skogar från Småland till Gestrikland, men nu
är »odensvalan» snart lika mycket en saga som den gudom,
hvilken den fordom ansågs tillhöra.
Från Zambesiflodens strand.
En af våra korrespondenter tandläkaren Hård af
Segerstad har benäget öfverlämnat denna intressanta bild, som visar
en ung flodhäst, som tydligen afskurits från sin väg ut i det
djupa vattnet och ådagalägger sitt misshag däröfver. Till
vänster synes vattenstänk, som kastas mot honom. Det torde vara
sällsynt, att en flodhäst vid dagsljus öfverraskas på detta sätt.
1 I detta fall ha åtgärder vidtagits.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
