Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om hvalarnes härstamning. Af Einar Lönnberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM HVALARNES
HÄRSTAMNING
23
De egentliga delfinerna, som omfatta många arter
fördelade på flera släkten, ha talrika släta, koniska tänder. Hos
den kanske mest kända och mest omtalade af alla delfiner,
springaren (Delphinus delphis) stiger antalet tänder i hvarje
käkhalfva till 46—50, d. v. s. med andra ord, den kan ha ända
till 200 tänder.1 Springaren är hemma så godt som allestädes
Prodelphinus obscurus.
i de stora världshafven med undantag af dessas kallaste delar.
Under sjöresor får man ofta se flockar af springare, som under
upprepade luftsprång skynda mot fartyget, ila förbi det och
väl framkomna till stafven under en längre eller kortare stund,
Hvitnosig delfin.
ibland kanske i timmar, liksom lekande simma framom den
kors och tvärs, alldeles som om den fart, skeppet har, intet
betydde för dem. Dock kan denna fart vara rätt betydlig
6—8, ja kanske ända till 12 knop eller mera. Gör fartyget
däremot mindre fart t. ex. 3—4 knop, öfvergifva springarne
detsamma vanligen strax, sedan de gjort en rond om det. Det
ser alldeles ut, som om de skulle tycka, att det ej vore roligt,
1 En andra art kan t. o. m. ha 246 tänder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
