Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En exkursion i trakten af Nairobi nyårsafton 1910. Af Einar Lönnberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5 2
FAUNA OCH FLORA
ningar, röd hjässa och svarta sträck på hufvudets och halsens
sidor. I kanten af skogen var fågellifvet rikare. Där flög den vackra
paradisflugsnapparen, Terpsiphone perspicillata, från kvist till
kvist. Det är en vacker fågel med rödbrun rygg och stjärt,
hvars mellersta pennor äro starkt förlängda, och med det
tofsprydda hufvudet svart med blåaktig glans. Där fanns ock
en annan tofsbärande flugsnappare, Trochocereus bivittatus,
som är stålsvart med tvenne hvita vingband. En helt liten
fågel, som likt en löfsångare tycktes undersöka löf och kvistar,
befanns vara en nectarinid, Cinnyris falkensteini. I färgprakt kan den
täfla med en kolibri. Hela öfversidan är grön med blå
metallglans, under det att panna och strupe glänsa i violett och
undersidan är gul. Vackra fjärilar fladdrade på öppna platser, men
då den entomologiska utrustningen liksom en hel del af våra
öfriga utensilier ännu kvarligger i Mombasa, kunde ej några
fångster af dylikt slag göras.
Tiden hade nu framskridit så långt, att det var tid att få
en liten matbit ur den medförda matsäcken. Medan denna
inmundigades, hördes från en närliggande skog då och då ett
kort, enstaka skällande, som när en stöfvare med groft skall
väcker på slag. Det var babianer. Fastän det försäkrades,
att det skulle vara omöjligt att få fatt i någon af dessa sluga
krabater, ville jag dock göra ett försök. Farmens ägare skulle
också med nöje se, om någon babian kunde skjutas, ty
de göra stor skada på hans gröda, gräfva upp potatisen, bryta
ned och äta upp majsen o. s. v. Kongoni och jag gåfvo oss in
i skogen, men babianerna drogo sig alltjämt undan, då och då
med ett kort enstaka gläfsande tillkännagifvande sitt misshag.
Undervegetationen af lianer och buskar var så tät, att man
endast undantagsvis kunde se mer än några steg framför sig.
Visserligen hände det ett par gånger, att en skymt af en babian
syntes på afstånd, men ej så mycket att det var tanke på att
skjuta. Efter en timmes motande hit och dit tog jag plats vid
en liten glänta i skogen och väntade. Mycket riktigt, efter en
stund kom en stor babian, som sannolikt var bandets anförare,
och med ett argt gläfsande hoppade han upp på en stubbe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
