Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ovanligt stor äggkull i ett bo af den fläckiga sumphönan (Porzana porzana) samt fågelns tillvägagångssätt att reducera densamma. Af V. A. Engholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM HVALARNES HÄRSTAMNING
63
kraftig och rörlig hals. Den andra halskotan (epistropheus)
har ungefär samma form som hos creodonterna och rofdjuren.
Bröstkotorna ha långa taggutskott och likna mera ett
landt-djurs1 än en hafsinvånares, och 10 refben ha dubbel
ledförbindelse. Af utomordentligt stort intresse är, att en kota
anträffats, som af Fraas tolkats såsom en korskota (sacralkota) och
som genom sin byggnad antyder, att ett bäckenben varit fäst
vid den. Tyvärr finnes dock ej själfva bäckenet i behåll liksom
ej heller lemmarnes ben. Likaledes saknas svansen, men hela
djurets längd från nosen till svansroten beräknas af Fraas till
ungefär 1,60 m. Till samma släkte räknar Fraas äfven en
annan, ursprungligen af Strömer beskrifven art P. sitteli. Af
denna sistnämnda träffades också en stenafgjutning af
näshålorna, som visade, att denna form hade väl utvecklade
näsmusslor och alltså sannolikt ett godt luktorgan såsom arf
från de på land lefvande stamfäderna. Af samma art har
man äfven träffat svanskotor, så att man kunnat konstatera,
att svansen var starkt byggd och fungerade som rörelseorgan.
Protocetus har, för så vidt man kan döma af de hittills
kända resterna, visserligen blifvit ett vattendjur men i öfrigt
ej aflägsnat sig så särdeles långt från creodonttypen. Nästa
kända länk i kedjan är den af Andrews ett par år senare
beskrifna Prozeuglodon atrox, som anträffades i lager, liggande
öfver Protocetus. Skallen af Prozeuglodon
öfverensstämmer rätt nära med Protocetus. Af betydelse är dock, att
näsöppningen flyttats mera bakåt och att näsbenen i samband
härmed blifvit kortare, men de äro ännu relativt långa.
Nack-kammen är fortfarande väl utvecklad och okbågen rätt kraftig.
Pannbenen bilda ett bredt tak öfver ögonhålorna.
Tanduppsättningen är däremot något förändrad. Bakom de mycket
hvassa, koniska trenne framtänderna och den något större
hörntanden sitta fyra mellantänder och möjligen blott två äkta
kindtänder. Den första mellantanden har blott enkel rot. Den
andra har två rötter och starkt hoptryckt, trekantig krona, som
är försedd med små taggar i kanterna. Sådana saknades hos
1 Bl. a. genom den antikliniska anordningen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
