Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ovanligt stor äggkull i ett bo af den fläckiga sumphönan (Porzana porzana) samt fågelns tillvägagångssätt att reducera densamma. Af V. A. Engholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM HVALARNES HÄRSTAMNING
(>1
utskotten på de främre bröstkotorna äro såsom hos
landt-däggdjuren högre än på de bakre i olikhet mot hos de äkta
hvalarne. Hos en amerikansk art Basilosaurus cetoides har
man räknat 14 ryggkotor och 11 refben med dubbel
ledförbindelse. Till samma släkte Basilosaurus eller Zeuglodon ha
hänförts en hel del arter, som namngifvits på grund af fynd i
olika länder. Närstående släkten ha också uppställts på grund
af något olika tandbeväpning eller afvikande skapnad af
ryggkotorna o. s. v. På grund af en del af dessa fynd vet
man, att skulderbladet hos Zeuglodon till sin allmänna form
helt och hållet öfverensstämde med hvalarnes. Öfverarmbenet
liknade mera motsvarande ben hos hvalarne än hos något
annat djur, men det hade ännu ej hunnit att förenklas i så
hög grad som hos nutida hvalar, och ledgången mot
underarmen var mera själfständig än hos hvalarne, ehuru den blott
kunde tjäna till böjning och sträckning. Dessa afvikelser från
hvaltypen utgöra arf från creodonterna liksom ock tillvaron
hos Zeuglodon af en stor och platt armbågsknöl.
Från creodonterna till dessa urhvalar, Zeuglodontidœ; ha
de senare årens paleontologiska upptäckter gjort öfvergången
tydlig och klar. Därom torde numera full enighet råda.
Däremot är det omtvistadt, huruvida det existerat ett fullt direkt
genetiskt samband mellan zeuglodonterna och de närmast i
tiden följande Squalodontiderna, hvilka också äro utdöda, men
som räknas vara direkta stamformer för en del af nutidens
tandhvalar. De mest specialiserade zeuglodonterna voro ganska
stora djur, och då man vet, att det är en allmän regel, att
djurens storlek tilltager under utvecklingens fortgång, är det
ganska påtagligt, att dessa stora urhvalar utdogo redan under
eocentidens senare del utan att lämna några direkta
afkomlingar. Men deras utvecklingshistoria har här antydts, emedan
den ådagalägger så uppenbart, huru hvalartade djur ha kunnat
uppstå och uppstått ur primitiva rofdjur.
Vid sidan af de egentliga zeuglodonterna fanns det
emellertid under eocentiden äfven andra små primitiva hvalartade
djur, hvilka sannolikt hade ett liknande ursprung. Från eocena
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
