Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ovanligt stor äggkull i ett bo af den fläckiga sumphönan (Porzana porzana) samt fågelns tillvägagångssätt att reducera densamma. Af V. A. Engholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
7 6 FAUNA OCH FLORA
mera påtaglig, om man ihågkommer den stora reduktion af
tänderna, som ägt rum hos hvithvalen, i det att tandkronorna
hålla på att öfvergå till rudimentära organ. De äro nämligen
helt små, vanligen högst omkring 2 till 3 mm. breda men ej
ens dubbelt så långa. Denna krona sitter som en vårta på
den starkt förtjockade roten, som alltjämt tillväxer och
fram-skjutes samt inom kort, sedan den lilla kronan bortnötts,
ensam bildar den fungerande tanden hos den vuxna hvithvalen.
Häraf framgår, att det ej är förbundet med några svårigheter
att härleda en tanduppsättning sådan som hvithvalens direkt
från en Squalodontids blott genom att antaga den förra som
en produkt af en alltjämt fortgående reduktion af den senare.
Flera karaktärer hos hvithvalen såsom de fria halskotorna,
saknaden af ryggfena, bröstfenornas korta och breda skapnad
o. s. v., tyda på en mera primitiv form, hvars direkta
härledning från någon af miocentidens hvalformer ej synes innebära
någon ologisk ansträngning af materialets beviskraft.
Bland de nu lefvande delfindjuren intager äfven tumlaren
och dess närmaste släktingar en ganska ursprunglig ställning,
såsom framgår däraf, att hjässbenen ännu äro något synliga
midt på kraniet, och tillika af tändernas hoptryckta form och
tillvaron af rester af ett hudpansar. För några få år sedan
hade Abel tillfälle att vid bearbetning af ett fynd, som gjorts
af Andrussow i lager från mellersta miocentiden på halfön
Tarnan (Svarta hafvet), ådagalägga, att tumlaretypen sträcker
sig tillbaka ända till omnämnda skede af tertiärtiden. De
ifrågavarande fynden tillhörde nämligen ett släkte, som
af Abel kallades Palœophocæna och som nära ansluter sig
till nutidens Neophocœna och Phocœna, ehuru det, som ju
var att vänta, företer en något ålderdomligare prägel.
Hjässbenen äro t. ex. mera synliga på kraniets öfversida och äfven
mindre öfvertäckta af fjällbenen på sidorna o. s. v. Äfven var
Palœophocœna, såsom anstår en ursprungligare form, mindre
och hade en kroppslängd af blott en meter.1 Några äldre fynd
1 En annan ungefär lika liten »urtumlare» Protophoccena minima har
beskrifvits af Abel från öfre miocenlagren vid Antwerpen på främre delen af ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
