Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En iakttagelse öfver renens knäppning. Af Erik Bergström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
84
FAUNA OCH FLORA
han, att ljudet måste frambringas någonstädes inuti
extremiteten, men då han kort därefter för andra gången tog upp
frågan, kom han till ett annat resultat och ansåg,1 att ljudet
uppstod därigenom, att klöfvarna (på samma fot) vid
upplyftandet från marken hastigt slogo mot hvarandra och gåfvo
genljud. Vid denna åsikt stannade Linné, och den har sedan
bland allmänheten förblifvit den ännu i dag rådande.
Efterföljare till Linné opponerade sig emellertid snart mot
hans åsikt. Sålunda menade Hollsten, 2 en ypperlig kännare
af lappar och renar, att ljudet kom från det inre af klöfvarna
och utpekade till och med ett speciellt mindre ben inuti
klöfven, från hvilket det enligt honom hade sitt upphof. Äfven
Sven Nilsson3 hade en annan åsikt än Linné, men anslöt sig
dock närmare till honom än Hollsten. Han ansåg nämligen,
att knäppningen hade helt och hållet yttre orsaker, men icke
att den berodde på sammanslagning mellan de egentliga
klöfvarna på samma fot, utan mellan de inre lättklöfvarna på
motsatta fötter (de bägge framfötterna eller de bägge bakfötterna),
hvilka han ansåg böra komma i kontakt med hvarandra vid
renens gång och språng.
Äfven senare forskare ha ägnat frågan uppmärksamhet.
Sålunda har Brehm4 ingående iakttagit renen vid knäppningens
frambringande och genom sina studier kommit till det bestämda
resultatet, att Linnés senare åsikt är oriktig. Brehm har sett,
att knäppningen förorsakas af både fram- och bakben, såväl
vid sakta gång som vid hastigt löpande. Men han har
därjämte tydligt märkt, att knäppningen icke sker, då renen lyfter
upp foten, utan i stället, då foten hvilar på marken. Härmed
är tydligen åsikten om klöfvarnas sammanslagning som orsak
fullt affärdad. Ett hopslående af klöfvarna är nämligen endast
1 L. c. sid. 110.
2 Hollsten, Jonas: Afhandling om renen. K. V. A. Handl. Bd. 35,
Stockholm 1774 sid. 125.
8 Nilsson, Sven: Skandinaviens Fauna. Del. 1. Däggdjuren. Sid. 502
och 494.
4 Brehm, A. E.: Thierleben Abt. 1. Die Säugethiere. Bd. 3. Huftiere etc.
Leipzig 1880, sid. 122 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
