Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Physa acuta, en i spridning stadd sötvattensnäcka. Af Nils Odhner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PHYSA ACUTA
9’
Sålunda fann jag den 1905 i cementbassänger med Nymphaea
i Bergianska trädgården, Stockholm, samt helt nyligen i
Uppsala botaniska trädgård, där den funnits under c:a 20 år, ehuru
den först på sista tiden förökat sig till den grad, att den
numera är högst besvärande.
I växthuset vid Stockholms högskolas botaniska institut,
som varit i ordning endast ett år, har den redan innästlat sig.
Däremot känner man ej till den i Göteborg; enligt meddelande
från d:r L. A. Jägerskiöld har den ej observerats i därvarande
botaniska trädgård. Ej heller har den ännu iakttagits i Lund.
Enligt uppgift af kand. Rasmuson torde detta bero på att
under senare tid inga nya växter
utplanterats i den i växthuset befintliga dammen.
I Köpenhamn har den likaledes
funnits en längre tid.
Öfverallt tyckes den hafva införts
med vattenväxter från Tyskland. Ehuru
inga klagomål öfver dess skadlighet
försports från andra håll, uppgifves det
både i Uppsala och Stockholm, att den
går mycket illa åt växterna, hvarför den
starkt efterhålles.
Det är ju möjligt, att Physa acuta äfven hos oss skall
kunna acklimatisera sig. Af släktet hafva vi redan två
inhemska arter, Ph. fontinalis och Ph. hypnorum. Den här bifogade
figuren visar tydligt, hvarigenom skalet af Ph. acuta (öfverst)
skiljer sig från de öfriga till sin form. Det lefvande djuret
upptill är fotograferat i naturlig storlek, sedt underifrån, krypande
på akvarieväggen. Man ser, hur manteln betäcker en del af
skalet och är försedd med fingerlika utskott. Hos denna art
är manteln ej så starkt utbredd öfver skalet som hos Ph.
fontinalis, hvilken bildar ett steg i riktning mot Amphipeplea, där
manteln nästan helt omsluter skalet, som till följd däraf är
mycket tunt. Hos Ph. fontinalis är det, som en följd af
mantelns större utbredning, tunnare än hos Ph. acuta.
Djuret liknar närmast, både till habitus och lefnadssätt
Dhysa acuta (öfverst), Ph.
hyp-lorum (den vänstra nedtill),
Dh. fontinalis (de högra nedtill).
Djur i nat. st., skalen X 1,5.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
