Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Några svenska forskningsresande från föregående tider. Af L. G. Andersson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVENSKA FORSKNINGSRESANDE UNDER ÄLDRE TIDER
103
hade denna Fredric, hvilken liksom uprunnit af en utmärglad
rot lätteligen förtvinat uti sina spädaste år, om ej Morbrodern
Pastor Pontin förbarmat sig öfver honom och hållit honom
tillika med sina barn i Linköpings Schola, där han dock nog
snart saknade detta understöd, och nödgades igenom yngre
barns undervisning hjälpa sig fram, som han kunde, til dess
han ändteligen var så vida kommen, att han borde lämna
Scholan.
Härifrån begaf han sig till Upsala Academie år 1741,
hvaräst han måste låta sig åtnöja med de sämsta conditioner, som
likväl tilbringade honom den förmon att stadigt få vistas vid
Academien och dageligen afhöra Docentium Föreläsningar. Han
fattade straxt en synnerlig hug för Medicinska Vetenskapen,
och tillika uptändes uti honom en brinnande lust för
Naturkunnigheten, under det för öfrigt i honom lyste några gnistor
af Poesie.» Han fick så ett stipendium af medicinska
fakulteten samt utgaf 1747 sitt första akademiska prof »de
viri-bus Plantarum», »hvilket han så kvickt försvarade som han
det artigt utarbetat». Han gick naturligtvis äfven på Linné’s
föreläsningar, där han bland annat fick höra om det »Heliga
Landet Palœstina, hvilkets Naturalier in til denna dag voro
mera obekante än någonsin de, som finnas i de mäst aflägsne
Indier».––––––-»Fredrik Hasselquist fattar häraf en out-
släckelig lust att blifva den i verlden, som en sådan sten rögde
ur vägen och satte sig aldeles i sinnet, at icke återvända förrän
han kunde komma dit och utreda Palæstinæ Natural Historia.
Detta sit fattade upsåt förtrodde han mig icke långt därefter,
men jag, som förundrade mig öfver en sådan tiltagsenhet,
förestälde honom den långa vägen, den myckna möda, de många
farligheter, den stora omkàstnad, som vid et sådant företagande
skulle möta, och at två toma händer fåfängt fäktade i luften,
samt ändteligen at han borde betrakta sina svaga lifskrafter,
och förnämligast sit bräkliga bröst, som redan haft anstöt af
blodstörtning.» Allt afrådande var dock förgäfves, och
Hasselquist började ifrigt ordna för resan. Han läste arabiska och
andra österländska språk och gjorde allt i ordning för erhål-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
