Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ornitologiska anteckningar från de jämtländska fjällen kring Enafors samt från Östersund 1910. Af R. Nicolin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
R. NICOLIN. ANTECKNINGAR OM FÅGELLIFVET I JÄMTLAND I() 10 13g
mossan på kammen af en liten kulle och innehöll ett starkt
rufvadt ägg.
Terrängen rundt om (400 m. söder om riksröset 158) är
tämligen steril, genomfluten här och där af små rännilar, kring
hvilken marken synes bestå af myrjord mer eller mindre blottad.
Här och hvar höja sig små kullar af sten och grus täckta med
ett tunnare jordlager, mäktigt nog att uppehålla lifvet på
renmossa och några få alpina växter. Vid boet blefvo fåglarna
så närgångna, att man skulle kunnat nå dem med en vanlig
spatserkäpp, då de slogo öfver våra och hundarnas hufvuden.
Under hela tiden utstötte de endast det ofvannämnda lätet,
men läto höra detta hela tiden. Då och då slogo de ned på
en sten eller kulle bredvid. Jag saknar ord att beskrifva, hur
oändligt vackra och smidiga de syntes oss. Sedan vi
åtminstone en half timme iakttagit alla deras rörelser, fortsatte vi
vandringen mot Glucken, föga anande att vi på den dagen
skulle få formera bekantskap med ytterligare tre par, som alla
visade fullkomligt samma uppträdande.
Af ännu större intresse skulle det emellertid visa sig vara
att studera dem, då de hade ungar. Den 29 gjorde vi från
roset en afstickare in på norska sidan och möttes här af
ytterligare ett par, hvaraf den ena dock genast återvände för att,
som jag såg i Zeisskikaren, lägga sig direkt på boet. Då vi
gingo fram, uppträdde de som ofvan beskrifvits, men då vi
kommo fram till själfva boet, som innehöllo två ungar tämligen
nykläckta, men torra och pigga, läto de höra ett läte, som
påminde om vanliga labbens, ehuru ej så starkt: jaö, jaö
eller jeö.
Då vi sutto vid boet och beundrade de små utmärkt vackra
ungarna, hvars bruna dundräkt påminde om ljus eller
mellan-ljus mård, slogo föräldrarna ned på marken, där de klefvo
omkring under afgifvande af ett fint sisande läte påminnande om
en bofinks varning för roffågel. Den ena af dem gick härunder
och haltade helt ynkligt, dock utan att släpa vingarna. Då
och då gjorde de ett anfall på de bredvid oss sittande
gordon-settrarna, hvarvid labbarne slogo, så att de snuddade vid hun-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
