Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De fossila florornas betydelse för frågan om de arktiska trakternas forntida klimat. Af A. G. Nathorst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i78
FAUNA OCH FLOEA
händiga växtligheten på höga breddgrader t. o. m. norr om
den 80:de. Och hvem skulle kunna tro, att sådana vidunder
som mamuthen och den ullhåriga noshörningen skulle kunna
finna tillräcklig näring i den fattiga vegetationen på tundrorna
eller i barrskogarna? Sådana exempel mana till eftertanke;
det är säkerligen ingen fråga, som kräfver så mycken
försiktighet, som problemet om att från forntidens faunor sluta sig
till de klimatiska villkor, under hvilka de frodades.
Denna anmärkning hänför sig med lika eftertryck till
flororna. Ehuru i nutiden cycadofyter endast finnas i varma
länder, skulle det vara ett misstag att sluta däraf, att forntidens
cycadofyter alltid ha frodats under liknande förhållanden.
Tvärtom måste vi medgifva, att under den mesozoiska tiden,
då dessa växter voro särdeles talrika, det otvifvelaktigt skulle
kunnat finnas åtskilliga arter, som tillpassat sig för ett
alpint klimat, om något sådant då existerat. Och om sedan en
differentiering af klimat börjat göra sig kännbar, skulle det
ånyo vara ett fall af förbiseende af lifvets skapande kraft, om
vi antaga, att ingen art af cycadofyter skulle varit iståndsatt
att tillpassa sig till ett tempereradt klimat i polarländerna.
Vi möta åter svårigheter till och med då vi studera
Tertiärperiodens växter, som hänföras till ännu lefvande släkten. Vår
vanliga enbuske (Juniperus communis L.J, som lefver i norra
Europa så långt mot norr som vid Nordkap, öfverskrider på
östra halfklotet med 20 till 25 breddgrader nordgränsen för ej
blott de öfriga arterna af släktet utan äfven för hela familjen
Cupressineæ. Om man nu antoge, att enen vore utdöd, skulle
man naturligt nog draga slutsatser angående fossila rester med
hänsyn till de andra arternas utbredning. Och man skulle
följaktligen antaga, att den lefvat under ett mycket varmare
klimat än som verkligen är fallet. Man skulle knappt vilja
tro, att man hade att göra med en växt, som var tillpassad ej
blott till ett tempereradt utan äfven till ett arktiskt klimat.
(Man finner en på västsidan af Grönland upp till 64:de
breddgraden.)
Dessa exempel mana till eftertanke, och saken måste be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
