Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kentska tärnan häckfågel i Sverige. Af Paul Rosenius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
J 92
FATJNA OCH FLORA
obetydliga sandåsarna från Falsterbo och österut erinra om
de danska »klitterna». A de friesiska och västslesvigska öarna
äro å denna tärnas häckningsplatser en rätt likartad natur den
rådande. Vattnet kring Måkläppen är också begärligt för
mås-och tamfåglar i allmänhet till följd af det ringa djupet och den
stora näringsrikedom, och om äfven kentska tärnan är
bränningsfågel par préférence, så saknas inte alldeles vattenplask
öfver reflarna kring holmen.
Därnäst har man att taga hänsyn till den föränderlighet
i denna tärnas uppträdande som häckfågel, hvilken man
kunnat konstatera. Otvifvelaktigt har den förföljelse ■— speciellt
äggskattning — till hvilken den inbjudit genom sin starkt
utpräglade benägenhet för massuppträdande å rufningsplatserna,
varit ett ägens vid fåglarnas ombyte af boplatser. Kentska
tärnan lär vara en klok och försiktig fågel. På ön Süderoog
utanför Slesvigs västkust har man velat göra den iakttagelsen,
att dessa tärnor, om de under häckningen mycket oroats
genom skjutande och oväsen, visserligen kunnat stanna kvar
»säsongen» ut men sedan kunnat blifva borta en rad af år.
Sådant förföljande har väl antagligen till stor del varit
skulden till att arten numera helt öfvergifvit den ostfriesiska
öraden äfvensom ön Sylt utanför Slesvig, hvilka platser förut hyst
rent otroliga massor af häckande kentska tärnor. Troligen
kunna äfven andra mer eller mindre kända förhållanden göra
en förut använd häckplats mindre tilldragande för tärnorna.
Den lilla ön Norderoog vid västkusten af Slesvig, hvilken af
J. F. Naumann 1819 omtalas som rufningsplats för en half
million kentska tärnor, hyste år 1872 20,000 individer, och år
1907 visade sig antalet ytterligare så reduceradt, att
naturskyddsvänner i Tyskland inköpte ön för att helt skydda den.
Trots detta synes fågeln helt vilja lämna ön. Medan det år
1909 ännu fanns 1,600 par, ha i år ej mer än ett hundratal par
häckat där, och anledningen anses vara det ökade antal
gråtrutar, som häcka därsammastädes. Fåglarna ha visserligen
icke dragit längre än till Süderoog, men det är ju fatalt för
naturvännerna, som betalt 12,000 mk för Norderoog, hufvudsak-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
